fot om fot, mot något bra

Långfrukost med mörkrostat kaffe. Ingen bråttomhet, bara en längtan ut i det vinterfina vädret. Fast foten vågar jag inte provocera ännu idag. Istället en långsam vovvepromenad med dottern. Sköna djupa andetag och småprat om allt & ingenting. Stolt och glad över min lilla tonårstjej, som ena minuten ger mej gråa hår och den andra gör mej så innerligt varm i hjärtat.

Reflekterade redan förra helgen över hur ovant det är med helt lediga helger. Och att de är flera på raken och inte bara inklämda mellan upptagna, fastspikade och klockinställda dito. Bara en sådan sak som att en lördagsförmiddag inte bli stressad av att behöva åka förbi återvinningsstationen med kartong och glas. Kunna förhålla mej till det, som en mindful munk dricker sitt té – när jag plockar kartong efter kartong ner i avsedd låda, så gör jag bara det och ingenting annat. Och det är lika viktigt som när munken dricker sitt té och ingenting annat.


Nickade med gråten i halsen när min yogalärare sade att jag måste bli bättre på att plocka järn ur elden. Inte prompt vara så effektiv jämt. Men det är ju mitt mellannamn och så överjävligt svårt att komma ifrån. Göra tusen saker på en gång. Ska bara. Ska bara.

Så står jag där med min kartong och känner att jag verkligen är där.
En vinst så mycket större än allt annat.

En annan vinst är sockeruppenbarelsen. Hur smärtfritt det ändå gått att minska ner. Suget som visserligen finns där ibland, men som inte tar överhand. Det goda i att kunna unna sig en kanelbulle framför Mia på Grötö och det är inte laddat på något sätt. Det är gott, men det är också bra så – jag behöver inte en andra bulle och jag behöver inte fylla på med något till. Dryga två månader sedan jag inledde min tysta kamp. Det stora är att det inte varit någon big deal, in med en tesked kokosolja eller en näve nötter när suget blivit för stort. Det har liksom skött sig själv. Hade jag aldrig trott.


Rätsida och balans. Hänger ihop. Nu när jag verkligen medvetet försöker göra en sak i taget och också försöker göra de rätta sakerna. Lämnar bort det som inte gagnar mej och ökar på det som fyller på i depåerna. Tänker mycket, men kan släppa det mesta ältandet. Formar och säger högt vad jag vill med resten av vårvintern. Om det så handlar om att fortsätta äta bra eller se till att jag får all latsmart ledighet jag bara kan. Idéer tar form om hur jag vill göra med min yogaundervisning och det börjar kännas bra i botten av mej själv.

2 reaktioner på ”fot om fot, mot något bra

  1. Plocka järnen ur elden, den var bra! Ska tänka på det ibland, fast jag tycker själv att det är ett lägligt antal som ligger i brasan och pyr.

    helgkram!

  2. Åh du, du är på väg. Och jag säger som yå, bra uttryck att plocka järn ur elden :) var rädd om dig och foten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s