när det inte är som det ska

Nej. Det vill sig inte nu. Något är bara fel. Må så vara att hormonerna spelar mej ett spratt, men av denhär kalibern brukar det inte vara då. En massa gråt ligger på lur och väntar. En klump i magen och en känsla av att det krävs lite för mycket av mej för tillfället. Försöker intala mej att det bara är tankespratt och att jag i min tillfälliga förmörkelse gör saker värre än vad de är. Ändå kan jag inte komma ifrån att jag inte kan avfärda dethär hursomhelst. Och så mullret inuti, som viskar att jag borde säga ifrån på flera plan. Sluta svälja. Gjorde det igår också, sade nej, och möttes av en sårad glättighet som jag hade svårt att hantera. Glömt var min övertygelse om att det inte är mitt ansvar vad den andra känner när den får ett nej. Hittade mej själv gråtande efter en stund. Det bara vällde upp.

Jag vet inte. Vet inte riktigt varför jag dessutom går omkring och skäms litegrann för att jag känner såhär. Som att det på något sätt inte är legitimt att snubbla till när jag har det så bra, mår så bra och har all världens verktyg till mitt förfogande. Helt galet att ens behöva reflektera över skämmighet. Tycker det återspeglar mycket av det snedvridna idag. Perfekt yta utåt och vägra erkänna både för sig själv och andra att man kanske inte har perfekt nyans på tapeterna i hallen. Metafor.

För dethär syns inte särskilt mycket utåt. Jag funkar ju liksom. Om du förstår hur jag menar?! Har kanske till och med lite rosiga kinder. På jobbet rullar det på. Och när jag sätter mej framför min klass blåser både vemod och eventuell trötthet bort. Det är inte det. Det är något annat. Kommer inte ifrån att det är som att bollen är hos mej, men jag vet inte vad jag ska göra med den. Famlar och fumlar. Omkring mej står förväntningarna, kraven och de uppfodrande. Kanske hjärnspöken, men inte alla.

6 reaktioner på ”när det inte är som det ska

  1. Stor varm kram till dig fina!
    Jag förstår att det är ett tufft läge för det ÄR jobbigt när man inte alls vet vad man ska göra. Ändå känner jag mig rätt säker på att du snart kommer att veta vad du ska göra med bollen. Och jag tror också att det som sker nu är något som hör till den vägen du vandrar.
    Jag sänder värme och helande tankar och hoppas att det känns bättre snart! ♥

  2. …och man vill ju så gärna ha koll och veta exakt vad det är som är så jobbigt. Kontrollfreaken får sig en omgång!
    Tack för omtanke ♥

  3. När jag känner mig villrådig och inte vet vad jag ska göra brukar jag tänka på min mammas kloka råd: ”Bestäm dig för att du inte behöver bestämma dig”.

    Låt det vara. Försök sluta fundera över orsaken eller känslorna omkring. Bestäm dig för att det får vara som det är. Låt bollen bara ligga där, du vet snart var du ska göra.

  4. Tack Petra, kram!

  5. Tack för ett fint inlägg. Att vara ärlig och skriva ner det för andra att läsa är en enorm styrka.
    Jag tror det är många som känner så stundtals. Ibland finns det en anledning att finna, men ibland inte.
    Just nu känner jag likadant. För min del har det hänt alldeles för mycket saker på kort tid, så det lurar en sorts stress under alla ”felkänslor”. Men det är likväl tufft. Precis som du har jag då även svårt att känna att det inte är mitt ansvar hur andra reagerar.
    Dagens samhälle är full av yta. Mycket sorgligt. Det ska vara glatt, fint och lyckligt,. Inga skavanker ska synas bakom de många fasader som finns. Sorgligt …
    Tack för en fin och ärlig blogg.
    Önskar dig en härlig Alla hjärtans dag,
    kram Lina

  6. Lina, du anar inte hur glad och rörd jag blir av dina ord! Tack fina och en innerlig & varm kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s