böja bakåt

Oj. Motstånd & snurr i huvudet. Bakåtböjarna. Vad hände?
Det kom smygande för ett tag sedan, en liten fnurra på tråden när jag böjde mej bakåt. Låg över bolstret och lät bröstkorgen öppna upp. En dubbel känsla – det var lika skönt som alltid, men ändå längst in en svindlande känsla av obehag. Älskar kamelen, gör den ofta och gärna. Fast nu stötte jag på patrull. Svindel och småångest. En minut kändes som femton evigheter. Att dessutom försöka eldandas i positionen var som att dö en smula. Blev nästan lite rädd för mej själv.

Bläddrar i mitt invändiga yogaarkiv och vet ju att det hänger ihop med stressen, som sakteliga börjar lösgöra sig ur mitt system. Det hänger ihop med tilliten, som jag återigen vågar börja känna. Det hänger ihop med hängivelsen, att blotta halsen och ge upp på det mest fantastiska sätt – öppna hjärtat och omfamna allt det nya, som så innerligt gärna vill planteras och etablera sig.

Mitt system, som fått stå ut med så mycket de senaste åren. Som inte alltid blivit hört och tagits hand om. Som fått klara sig själv, medan resten av mej rusat åt ett annat håll eller vidare framåt utan att fatta vad kompassen är till för.

Säger ödmjukt tack för insikten. Böjer mitt huvud in mot bröstet. Ser mitt hjärta. Hör mitt hjärta.

Och imorse lossnade det. Jag sjönk ner i bakåtböjen, jag kunde andas ända ner i mitt bäcken och pressa fram i höften utan att jag gick sönder någonstans. Jag kunde var kvar och jag kunde njuta. Det gick att öppna upp och det gick att acceptera.

Det är rätt stort att få vara med om dethär.

8 reaktioner på ”böja bakåt

  1. Det låter underbart när det lossnar efter en tids motstånd. Verkligen intressant hur stress lagrar sig i våra kroppar och skapar blockeringar. För mig sätter det sig alltid som ett järnband runt bröstet så jag inte kan andas. Men tack vare yogaandning så brukar jag kunna lösa upp knuten tillfälligt.

  2. Allt finns sparat. Inget glöms bort. Sägs det ju. Men jag försöker tänka att bara man våga släppa ut ”trollen” i solljuset så spricker de och blir mer hanterbara. Skönt att också veta man har verktygen när det krisar till sig.

  3. Amen. Helt enkelt.

  4. Visst är det stort! Fantastiskt.
    Blir lika bubblande glad varje gång…Undrar varför jag inte kommer upp i huvudstående längre…hmmmm
    Shanti

  5. Jag är glad att jag fick läsa det här igår för det var lite det som gjorde att jag fick ett litet genombrott idag och tog mig igenom den numera så svåra eldandningen. Så tack! ♥
    Kram!

  6. Det får du meditera på litegrann då ;)
    Shanti!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s