färg, bring it on bara!

Går min runda på lunchen. Syret och ljuset. Livselixir. Särskilt nu när det vänder och det är vår i luften fast temperaturen kryper ner mot -20 varje natt. Vänder näsan mot solen och får nog snart börja räkna fräknarna. Är tacksam. Mjukt inspirerad. Lättad. För varje steg jag tar så lämnar jag sådant jag inte längre behöver bakom mej. Inte bara i promenaden, utan i allt. En magkänsla, som inte kan färgläggas med ord, men som jag vet är på riktigt.
Min orkidée kan inte heller färgläggas med ord, den säger mer än ord i sig själv.
Fräknar på kinden och färg. Det som så mycket är jag. Lite spretigt och sprakande sådär. Otämjbart. Som när jag började kundaliniyogalärarutbildningen och kände hur jag drunknade i allt det vita. Hur jag verkligen fick kämpa med det. För jag är ingen vän av vitt. Inte sådär allt igenom och rakt av. Det hänger ihop med auran, att förstärka den och även balansera chakrorna. Att alla färger smälter samman i det vita. Att det är allt. Att vi kan och får spegla oss i det. Ja. Jag vet. Men det är ändå inte jag. Jag har försökt, jag har testat, jag har både yogat i vitt och undervisat i vitt. Jag har haft turban och tagit av den igen. Det har varit konstlat och märkvärdigt, jag har ältat och funderat, men nu har jag släppt det. Helt. Jag är den jag är och allt annat känns som maskerad. Sätter jag en vit turban på huvudet så känner jag mej utklädd. På fel sätt. Går jag all in och klär mej i vitt från topp till tå, så är jag utklädd. Så.mycket.inte.jag.

Hur lätt har inte min ryggsäck blivit sen jag beslöt mej för att återgå till mej själv. För det så det känns. Hem tillbaks till färgerna och till det personliga. Jag tror ju inte på att stöpa alla i samma form, oavsett vad traditioner påbjuder och kanske förväntar av en. Sen är det en annan sak att klä sig med respekt, för när jag går på Vita Tantran (som jag ännu har ogjord) så klär jag mej i vitt, men det är där och då. I allt annat klär jag mej som mej själv. Fullt ut.

För mej handlar yoga väldigt lite, eller ens överhuvudtaget, om kläder och accessoarer. Ner på rumpan bara och gör din grej, oavsett frisyr, färg på linnet eller hur underlaget ser ut. Att jag sen råkat snöa in på just Kundaliniyoga, som är känt för det vita, kan jag tycka är lite ironiskt. Samtidigt, jag läser och ser ofta att KY beskrivs som hushållsyoga – en yoga att ha med sig i vardagen, en yoga att ta till i vilket sammanhang som helst. Yoga närsomhelst. Yoga hursomhelst. Det faktum har jag planterat i mitt hjärta och därifrån växer min egen unika & personliga variant av KY. Där min färg får sätta prägel. På flera sätt. På alla sätt. Sat Nam.

5 reaktioner på ”färg, bring it on bara!

  1. Gillar jag med :)

  2. Ja sannerligen säger jag Sat Nam och bugar för det! <3
    KRAM!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s