andetag, prioriteringar och konstiga frågor

Satte precis punkt för renskrivandet av mina anteckningar från utbildningen. Det har känts som en flera dagar lång och jobbig meditation. Hur intressant och hur mycket jag än brinner för ämnet, så har jag inte kunnat uppbåda någon hjärtinnerlig entusiasm. Sådär som det kan vara när en meditation verkligen påtar runt bland ömma tår och öppna sår. Lättnaden och stillheten kommer efteråt. Som nu. Amen och tack liksom. Återstår förstås en del plugg, men det är anteckningarna som jag behövt arbeta mej igenom och som på något vis fungerar som kittet i resten av läsandet.

En hektisk vecka bakom. Många roliga saker, men det är sällan bra med för mycket av det goda heller. Glad att jag har det yogiska förhållningssättet att luta mej emot när vardagens andetag blir för korta. Känner en milsvida skillnad från hur jag tog mej an motgångar, stress och oro förut. Då drogs jag med och fladdrade omkring utan fäste. Idag kan jag visserligen känna fladdret, men jag har ändå en grym tyngd som står emot det mesta. Jag kan stänga av och jag kan beta av, istället för att försöka ta itu med trehundra saker på en gång.

En sak i taget. Ett andetag åt gången.

Påskveckan blir mera lagom och i helgen sen drar jag iväg med familjen på en minisemester. Fullt fokus på yogan, träningen och meningen med livet under tiden. Prickar in och koncentrerar mej på att få till yogaplugg-tid och är verkligen obeveklig med den. Liksom med min sadhana. Jag rubbar inte på den och jag kräver, med hjärtat, att min omvärld har förståelse där. Läste i en blogg nyligen om hur ifrågasatt man blir ibland, när man fokuserar på hälsa, på att må bra – ska du verkligen springa så mycket, behöver du verkligen sätta så mycket tid på yogan, är det nödvändigt att läsa på om yoga, är det inte dumt att träna så hårt att du knappt kan röra dej pga. träningsvärk sen? och du är allt lite jobbig som kommenterar E-innehållet i varje produkt du rör vid. Sådana frågor och undringar. Sen ifrågasätts man inte, eller det är väldigt sällsynt i alla fall, då man äter tre bakelser på raken, inte rör på sig överhuvudtaget, hämtar skräpmat flera gånger i veckan – bara för att man ”inte orkar eller har tid” att fixa vanlig, hederlig mat, är förkyld femtielva gånger i året till stor del pga. nämnda faktorer, är blek, grå och i total avsaknad av vanligt vardagsflås. Det är liksom legitimt på ett rubbat sätt. I don’t get it.

Jag är stolt över mitt liv. Över mina prioriteringar. Över hur jag har det. Jag är nöjd. Jag får ett andetag åt gången och jag gör mitt bästa för att förvalta dem väl. Jag vill gärna dela med mej av det. Det är också med detta jag skär igenom konstiga frågor, gliringar och sneda blickar. För de finns, alltför ofta och mycket. Idag rubbar de mej inte, som sagt, lika mycket som förut – men jag tycker absolut att de behöver lyftas fram. Inte vara så tabu. För det borde sannerligen vara helt okej att varligt sätta handen på en medmänniskas arm när denne sträcker sig efter den fjärde kakbiten och fråga om det inte skulle vara bättre att gå ut en stund i vårsolen istället?!

6 reaktioner på ”andetag, prioriteringar och konstiga frågor

  1. Ja visst är det konstigt det där? Med alla frågor och påståenden om man ändrar något i sitt liv. Jag har många gånger fått höra att jag är ”besatt” av yoga… Men den som gymmar fem dagar i veckan är liksom duktig. och sådär håller det på. Äter jag ett ägg till förmiddagsfikat så fnissar folk medan de vräker i sig socker och vetebröd… Man får helt enkelt bara låta det passera. Kram och ha en fin vecka!

  2. Word! Det är tur att man blir starkare och starkare på sin färd. Man ruskar allt lättare av sig sådana kommentarer. Kanske blir det än lättare när man vet att de människor som fäller sådana kommentarar bara dras med sitt egna dåliga samvete. Det känns liksom lättare att inombords om man kan få den som som petar i såret att äta två tårtbitar och gärna även ställa in tre träningspass.

    Hoppas att solen lyser på dig med fina! :)
    Kram!

  3. Jag är väldigt tacksam att min familj och omgivning så tålmodiga med min livsstil. I går mors insisterade min man på att jag skulle yoga först när jag fastnade i att plocka i ordning på köksbänken. Men absolut i samhället i stort är det mer vanligt att inte sköta om sig, både till själen och kroppen. Kram och Sat Nam

  4. Jag föser ihop svaren till era fina kommentarer såhär:

    Jag är innerligt glad att min närmaste krets, om man säger så, har vant sig vid mej och ävenom de inte alltid hänger med i alla mina svängar, så finns förståelsen där. Eller åtminstone dendär glimten i ögat; ”jaha, nu är hon inne på detdär, okej, låt henne hållas” :)

    Att dessa människor omringar mej, och även er, gör ju att man orkar bättre med det allmänna klientelet som ofta har ett obändligt behov av att kommentera och ha åsikter. Jag tycker & tänker enormt mycket, men jag håller oftast tyst – för vad blir bättre av att jag lägger mej i och säger min åsikt högt om det sårar någon på djupet?! Hellre då möta an mer med hjärtat. Sen är det en annan sak om man håller tyst när det är fråga om verkliga eländigheter och orättvisor – däremot kan jag bra låta bli att kommentera ifall något gått och blivit lite väl ”volang:ig” kring midjan vs. alldeles för smal. Tänker att det jag kläcker ur mej säger mer om mej själv än om den jag häver ur mej över.

    Men att mjukt och med hjärtat fösa över sin omtänksamhet på en medmänniska, som uppenbart mår dåligt borde det finnas kurser för. Eller hur :)

  5. Tänker att det kanske kan bero på
    a) Jante i den renaste jäkliga form. Du ska icke tro att du är något, du din lilla träningsmänniska där.

    b) Hedonism. Njutning idag (den socialt mest accepterade) är att frossa i det förbjudna. Jag gör som jag helst behagar.

    c) Uppgivenhet och trötthet. Orkar inte, vill inte, ids inte. Det finns ju så mycket annat.

    d) Rädsla för förändring. Jag vet vem jag är nu, trots min övervikt och energilöshet. Vem blir jag om jag förändras? Förändrar jag mig så måste min omgivning också gå igenom en metamorfos. Vad händer då?

  6. Tack Å!
    Du sammanfattade det så bra! Glad att du iddes klippa&klistra in det här, tack fina ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s