bananskal där det behövs

Hunden. En mörk januarikväll. Minns att jag längtade efter värme den dagen. Extra mycket.
Då var det bara att yoga sig till den. Om Namah Shivaya.

Såhär ikväll – en skön lättnad. Lätt mosig i huvudet, men ändå så himla alert. Vet inte hur det går ihop, men tänker att det hinner väl göra det då jag får en extra lång påskledighet. Prickade in ett par extra dagar och fick förlängt helgen både i början och slutet. Lovely.

Kliver så smått över min bekvämlighetströskel. Eller. Jag har egentligen en massa trösklar, som jag kravlar omkring på. Så lustigt att en del saker liksom blivit kvar på repeat. Helt i onödan. Att få kasta gamla idéer och föreställningar över axeln är en befriande känsla. En efter en slutar de gnaga och störa mej. Helt plötsligt finns ingen tröskel där. Märkligt. Förunderligt. Och helt i sin ordning. Då man går vidare.

Tänker att jag först nu börjat fatta att affirmation och högt uttalade önskningar & drömmar faktiskt slår in. Det är inga underverk och plink på himmelska harpor i bakgrunden, utan bara vardagligt sköna bönesvar. Reella ting, som sopar banan och fixar bananskal där det behövs. Det gäller bara att ta sig över dedär trösklarna. Lämna zonen av trygghet.

Så. Mycket. Denhär. Vintern.
Vägskäl och val. Våndor och frågor. Ändå har det aldrig varit så lätt att komma vidare. Ta detdär besluten. Kavla upp armarna. Och önska som sjutton! Prata högt. Skriva högt. Koppla ihop hjärta och halschakra. Så mycket enklare när vägarna sopats rena(re). Renare överlag. Lättare och klarare.

Det är så mycket jag tampats med i onödan. Gjort svårare än det är. Låtit det gå så långt att jag blivit trött på mej själv. Haft lust att låsa ut mej själv på trappan tills jag kommit på bättre tankar. Funkar inte i längden.

Nej. Jag har inte önskat att vinna på lotto (bara lite). Jag har önskat livskvalitet, lust och något så skämmigt som tid. Tid, som jag inte haft på flera år. Visst, jag jobbar inte dygnet runt och jag har inte proppfullt annars heller, men jag har ändå saknat tid för sådant jag upplever att jag försummat. Skuffat undan längtan till flera saker. Har bara inte vetat hur jag ska göra, prioritera och planera. Men så är jag plötsligt här, förvaltande både tid och lust igen. En sällsam värme sprider sig i hjärtat när jag tänker på det. Ungefär som att ha gått omkring och varit frusen hur länge som helst, men så börjar det cirkulera i batterierna igen. Om Namah Shivaya, som sagt.

4 reaktioner på ”bananskal där det behövs

  1. & här kommer funderingar som är starkt närvarande hos mig i stunden. Tiden finns inte hos mig just nu, men flera önskningar har manifesterats & en ny spirande insikt om saker som är möjliga, nya vägar, att våga lysa mer & mer, våga glittra & vara jag! Stora kramen

  2. Heija dig :) Vad glad jag blir.

  3. Ja. Det blir alltid som man tänkt sig :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s