när sadhana suger

”I seems that on daily basis, when you do sadhana, nothing happens. But you don’t do it out of greed. You do it to conquer your laziness, your ego, your stupidity, with your essence of commitment. That’s all sadhana is. We don’t do it to get anything.” Yogi Bhajan 

Sadhana är disciplin. Yogisk disciplin. Andlig disciplin. Att göra sin träning varje dag. I ur och skur. Do your practice. Fast det är ju inget som blir gjort av sig självt. Det är du själv som ska sätta dej på mattan, vardag som helg. Jag kan bli rätt upprorisk mellan varven, verkligen ifrågasätta vad jag håller på med och undra om det ändå inte är idiotiskt någonstans att tvinga sig till disciplin på dethär sättet. Samtidigt vet jag att just de tankarna bara är ett hologram av mitt sinne, det vill inte bli utkonkurrerat och det vill ha sista ordet. Sinnet vill inte att min potential (kundalinikraften) ska komma till sin fulla rätt och det vill inte att min lyskraft ska börja skina genom varje cell. Jag förstår det så väl – jag minns ju så väl hur jag själv kröp ihop förut när någon med ovannämnda kvalitéer fanns i min närhet. Hur jag drog mej undan och nästan blev rädd. Avundsjuka, sorgsenhet och rädsla i en dålig blandning. Ändå visste jag att det fanns inget att vara rädd för, det var liksom bara att kavla upp ärmarna och börja jobba med mej själv. Det var då yogan kom in i mitt liv.

Men som sagt. Det är inte lätt. Jag är superduktig på att hitta undanflykter och orsaker att låta bli. Sova lite till, vila för att det är lördag, inte vilja vara krånglig i familjesammanhang, ont i axeln, yogamattan hänger på tork… ja, jag kan fortsätta länge till, bara ge mej din mejladress så får du hela listan. Nånej.

Enligt den buddhistiska traditionen finns en motståndskarta, The Five Hindrances, man med fördel kan bekanta sig med för att få en mer tydlig bild på demonerna och smådjävlarna, som ihärdigt försöker skapa skiljevägg mellan dej och din sadhana. Tycker det är en helt fantastisk karta, eller lista, och jag har flera gånger haft nytta av att leta fram den i mina papper när jag känner att det barkar av i mina undanflykter. I början gjorde den mej nästan förbannad (jobbigt att plötsligt se sin egen spegling), idag tar jag den med humor och ser det som ett tecken på att dimmorna håller på att skingras. Dedär skiljeväggarna är inte så solida längre och jag både vågar och kan se vad det är som står i vägen för mej. Jag är inte längre rädd för mej själv (eller någon annan).

I sin allra enklaste översättning och i högst personlig tolkning (med hjälp av mina anteckningar från yogalärarutbildningen) ger jag dej:

Demonerna & smådjävlarna

  1. Åtrå och begär. Den ständiga viljan att komma vidare, snabbt. Slingrandet och ursäkterna. ”Bara jag hade en ny yogamatta så skulle jag absolut yoga, för den jag har nu sprider dålig energi.” ”Om jag bara fick välja kriya själv och inte vara styrd av yogalärarutbildningen.” ”Eftersom jag tydligen aldrig mer får ha sovmorgon så får yogan skylla sig själv – jag yogar när jag orkar, annars får det vara.”
  2. Vrede. Inre kritik och dömande. Frustration och aggression. Felsökning i allt och alla. Skuldbeläggande. Ilskan när kroppen inte orkar i en position. Ilskan när läraren instruerar en märkvärdig meditation och jag vägrar (fast jag vet att det är precis denhär meditationen jag behöver för att ta mej vidare och må bättre). ”Jag duger inte – alla andra i klassen kan ju göra positionen perfekt, utom jag.” ”Fan vad usel jag är, orkar inte ens göra Sat Kriya i tre minuter utan att behöva smärtlindring i ländryggen.”
  3. Slöhet och lättja. Känsla av matthet, sömnighet och håglöshet = ett tecken på att mitt sinne svarar an på de tekniker jag gör. Sinnet håller tillbaka, vill inte möta an mot det som kommer upp – så istället för att vara alert och bearbeta, drar sinnet helt krasst ur kontakten. Man kan faktiskt somna, kaboom, i en meditation! Här finns också lättjan, jag bara gör min ryggflex helt utan inkänning eller sitter med krum rygg och viftar lite slappt med armarna… ”skulle hellre gå på toan än sitta här.” Lättjan och flyktkänslan är ett tecken på rädsla för vår egen lyskraft, vi latar oss för vi är inte redo för effekterna, vi kan inte riktigt än ha möte med vår fulla potential.
  4. Rastlöshet. Avleder skickligt mej själv från det som sker på insidan. Kollar av klockan femtielva gånger i minuten, fixar kläderna, kliar mej på armbågen, rättar till håret. I princip samma flyktkänsla som i latheten, jag är inte redo för det stora som håller på att ske.
  5. Tvivel. Allsköns tvivel, på allt – på lärarna, på mej själv, på teknikerna, på yogan. Det sunda ifrågasättande är bra, men inte när det stänger dörren helt och hindrar mej från att ens rulla ut yogamattan. ”Varför mår jag sämre när jag börjat yoga?” ”Varför blir jag inte piggare av yogan?” ”Vad ska turbanen vara bra för?” ”Jag har hört att kundaliniyoga rentav kan vara farligt?!” Tvivel är en dimridå mellan mej själv och min själ, det enda som hjälper är Do my practice and all is coming, återigen.
Att ha med mej dessa korta, insiktsfulla punkter har åtminstone hjälpt mej att komma vidare. De gör mej också mindre frustrerad när det inte rullar på så fint, när sadhanan inte blir av eller när jag kommer på mej själv med att smita undan. De har många gånger fått mej på banan igen. De är lite som troll i solsken, när jag tillåter mej att se ett motstånd precis som det är, så är det inte längre lika farligt. Demonerna och smådjävlarna är ju liksom inte där för att jävlas med mej, utan de finns där för att spegla mej och lära mej ytterligare något nytt. Därför blir det bara mindre och mindre svårt att få till den dagliga disciplinen. Potentialen och lyskraften stärks och överröstar motstånden alltmer.
Bilden sedan länge sparad på min hårddisk, antagligen upphittad på något socialt medium?!

10 reaktioner på ”när sadhana suger

  1. Åh. *printar* Tack.

  2. Feel free. Eller. Känn dej fri, på modersmålet.
    Sat Nam ♥

  3. Tack! Idag har jag en gigantisk djävel på axeln, i bröstkorgen i tårkanalerna. Inget vill sig. Jag har en stor VÄGRAN och jag är rent ut sagt trött på mig själv. Men det här behövde jag höra. Det är verkligen inte synd om mig. Någonstans. Vännen!

  4. Det här var riktigt intressanta grejer! Kan känna igen mig jättemycket i de här punkterna och jag misstänker att man kan applicera dem på allt möjligt i livet. Tack!

  5. Absolut, de funkar i alla sammanhang!

  6. Vägran, tvivel och rastlöshet är alldeles särskilt mina små hemmajävlar :)
    Hoppas din dag blev bättre ♥
    Kram!

  7. Äntligen lyckades jag läsa detta…har kommit med massor av undanflykter de senaste dagarna. Har inte tid att läsa en blogg ens…hmmm.
    Du träffar mitt i prick.
    Shanti

  8. Nina, du skriver och formulerar dig som en gudinna! Kanske kommer det en bok en vacker dag. Ingen press ; ) KRAM!

  9. Fint så :)
    Shanti!

  10. *rodnar* och säger tack från ♥
    Kramen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s