löpskola & pirriga steg framåt

Jag är så glad! Be och du ska få. Sök och du ska hitta. Jaja. Ni fattar.

Läser bloggar och blir inspirerad av löpskolor, gemensamma träningar ute i skog & mark – sköna människor som tränar tillsammans. Sådant serveras inte på silverfat här hos mej. Eventuellt om du är med i någon idrottsklubb, men knappast annars och ännu mindre om du är en vanlig vardagsmotionär. Då får man helt enkelt skapa förutsättningar och ordna det själv.

Så jag slängde ut en krok och fick napp direkt. En duktig löpare och coach kommer gärna och lär ut teknik, ger tips och upplägg. Fick omedelbar respons på FB när jag outade mitt förslag och i maj kör vi igång. Jippie, mitt eget löpargäng! Ett brokigt gäng där alla har gemensamt att vi vill hitta nyckeln till avslappnad och rolig löpning. Ska bli spännande att se hur det utvecklas – löparcoachen trampar upp stigen åt oss och så är min tanke att jag fungerar som koordinator och håller i trådarna för sporadiska löpträffar då vi springer tillsammans, ger oss på någon mördande backträning emellanåt och kanske rentav ägnar en kväll åt utomhusyoga, som särskilt sträcker ut och stärker den springande kroppen.

Det känns så bra i magen. Ja, i hela kroppen faktiskt. Litegrann som ett tetris-spel, som bara faller ut väl bit efter bit. Jag har varit rätt vilsen med mycket genom åren och inte riktigt vågat leva fullt ut det jag försiktigt drömt om. Ändå har det nånstans inuti bubblat på rätt starkt med vart jag är på väg och vad jag vill. Nu börjar det likna något. Ett helhetstänk kring människan, rörelsen och hälsan. Lusten och viljan att arbeta med, peppa och hjälpa andra att må bra. Med yogan i botten och allt som finns kring den, så känner jag att grunden börjar vara lagd nu. Nu bygger jag vidare, formar och skapar en tillvaro jag vill vakna till varje dag.

Löpskolan och utomhusträningen är mitt första, lite pirriga, steg mot något mer. Och jag tackar ödmjukast och alldeles särskilt varje morgon nu, när yogan är gjord och meditationen avklarad – Sat Nam, jag är på väg. Sat Nam, tack!

3 reaktioner på ”löpskola & pirriga steg framåt

  1. Ja tetris! Den liknelsen använder jag själv emellanåt, när något större sker mitt liv. Mycket träffande.
    Det är härligt att läsa här nu. Så härligt att du mer och mer hittar den rätta vägen för dig. :)
    Varma kramar! ♥

  2. Jag blir alltid så inspirerad när jag tittar in hos dig:)

    Kram Lotta

  3. Underbart, Nina! Otroligt inspirerande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s