ända hit!

Hemma igen. Landad och grundad. Känner inte alls samma trötthet, flyktighet och snurr, som jag brukar uppleva efter dagarna i Umeå. Förnimmer det annars också. Jag har en grundstabilitet, som jag äntligen vågar lita på. Jag skriver äntligen, för visst har den funnits där ett tag, men det är lite som att inte riktigt våga tro att vingarna bär. Men de bär. Och grunden håller.

För varje gång jag suttit där på mattan i Umeå, så har jag känt förändringarna. Från gång till gång. De första träffarna var väldigt tunga, rentav skitjobbiga. Många möten med mej själv, som jag fick tampas med. Fulgråten och uppgivelsen. Tar inte detdär gamla bråtet slut nångång? Var kom dendär gråten ifrån? Hur många blockeringar ryms det i en kropp? Triljoner trådändar, men ingen aning om i vilken jag skulle börja nysta.

Så har det rullat på. Do your practice and all is coming. Min sadhana, min disciplin, min hängivenhet. Det betalar sig i stabilitet, neutralitet, lugn och känsla av renhet.

Det finns inga genvägar. Har jag gett mej in på en sådan, har jag rätt snabbt blivit varse att det inte är lönt. Det är bara att lura sig själv. Att leva är ett 24/7-jobb och då är det lika bra att vara med hela tiden, hålla i ratten själv och styra upp. Det är ingen skillnad hur många terapisessioner jag går på, it’s just mindfucking, om jag inte är beredd att jobba med verktygen jag får där. Ingen skillnad hur många yogaklasser jag deltar i, om jag inte är beredd att jobba med verktygen jag får där. Ingen skillnad hur många självhjälpsböcker jag läser, om jag inte är beredd att jobba med verktygen jag får där. Ingen skillnad hur mycket jag vet om mitt onda knä, min lika onda rygg eller min stela nacke, om jag inte är beredd att jobba med de verktyg terapeuter ger mej när jag söker hjälp. Ingen gör jobbet åt mej, någonsin! Det är upp till mej. Jag har ett val. Alltid. Do my job and all is coming.

Jag har gjort mitt jobb. Jag vågar säga det. Jag vågar också vara stolt över det jag åstadkommit. Med mej själv. Att jag kommit ända hit. Wow!

20 reaktioner på ”ända hit!

  1. Så skönt att höra!
    Jag kämpar också mycket och ibland blir jag less på skiten, så mycket terapi och personlig utveckling ändå känns det ibland som att man inte kommer framåt men visst gör man det. Fast som du säger gäller det att jobba aktivt vilket inte alltid är det lättaste, brukar gå i perioder för mig.
    Kram

  2. Det är inte lätt att vara medveten! Jag får också lust att lägga ner ibland – det var ju så mycket ”lättare” förr när man bara levde utan att tänka, lite krasst sagt sådär. Ändå, jag vill inte byta bort det. Det är mitt val ♥

  3. Jag har slutat säga ”jag ska försöka göra det”. Typ när jag får ryggövningar eller dylikt. Vadå försöka!? Bara gör god damnit. Bara gör.

  4. Finns inget försöka! Det är det värsta ordet man kan ta i sin mun när man önskar förändring, som säger – bara gör det! for goodness sake ;)

  5. Hurra hurra & grattis att du har genomfört utbildningen!! Har läst otaliga självhjälpsböcker (inklusive den som ligger på nattduksbordet nu) men det är när jag yogar varje dag som jag mår allra bäst. Jag kan inte läsa mig till kunskap utan måste ”ner i kroppen” med det! Kram

  6. Fantastiskt Nina! Det stralar styrka om dig! Nu skall jag läsa det här igen! Kram Anna

  7. Ja, nu är det bara retreatet kvar, sista veckan i maj.
    Och så har jag Vita Tantran ogjord, men nångång inom ett år blir den av och då får jag min certifiering, yey!
    Samma med mej, jag kan inte läsa mej till kunskap – learning by doing, helt klart.
    Kram

  8. Grattis till att du snart är klar med utbildningen! Tänk vad fort tiden gått. :)
    Det enda jag kan säga mer äb detta är än en gång WORD! Och var riktigt riktigt stolt över dig själv tjejen!! <3
    KRAAAM

  9. Kramar från mig till dig :) Du är bäst !

  10. Läser igenom din blogg och känner bara wow! Så häftig resa du gör!

  11. Stort grattis min yogasyster! Och som jag skrivit tidigare, du går från klarhet till klarhet. Det doftar power om alla dina inlägg. Och det är ju så, ingen kan göra det åt oss, vi måste göra. För min egen del funkar teori kombinerat med praktik bäst. Men mest practice förstås! Kramar!

  12. Och jag bli så glad att du läser!
    …för då hittar jag till dej och kan läsa hos dej :)

  13. Jag är ju verkligen en learning by doing-människa, jag måste liksom smaka med hela kroppen och systemet förrän jag kan landa i saker & ting. Läser massor, också, men har svårare att ta in den vägen. Balans, kombination och komplettering helt enkelt :)
    Kram syster!

  14. Din blogg är fantastisk! Känner igen mig i så mycket. Jag kan inte sluta läsa. Inte heller sluta kommentera…

  15. Åh, tack fina! Och sluta inte att kommentera ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s