sockret, mjölet och smaklökarna

Gott är det ju. Eller.

Iisch. Åt ett litet gäng småkakor idag. Rätt schyssta kakor utan onödiga tillsatsämnen, men socker socker socker. Behövde dem inte nånstans, men fick lust att pröva av ren nyfikenhet. Åt en brownie i Umeå också, en superchokladig och sockrig variant. Tja, en del av mej tycker ju att det fortfarande är gott, men det varar ungefär en halv minut, sedan är det roliga över.

Jag behöver det så verkligen inte längre.

Dessutom blev jag lätt illamående ikväll. Post kakan alltså. Hade pappa här en stund och det sedvanliga fikat dukades fram, fast det enda klassiskt söta jag hade var just kakorna. När kakorna, a.k.a. sockret, hade landat där nere i magen nånstans sköljde det typiska sockerillamåendet över mej, sådär som det brukar vara när man kalasat i sig sju olika sorter och så en tårtbit på det. Nu behövs bara tre små kex så sköljer samma obehag över mej.

Jag är så färdig med detdär.

Visst. Jag kommer ta en kaka ibland. Kanske jag ramlar ner ordentligt i sockerhålet på nytt där framme i tiden nånstans, vad vet jag, men så länge jag medvetet kan välja bort så gör jag det.

Trodde nog aldrig att jag skulle kunna avvänja mej som jag gjort. Aldrig. Värsta sockerråttan som jag alltid, alltid varit. Inte funnits någon hejd på mitt behov – inte så mycket godis, men choklad och goda bakverk! Idag får jag nästan tvinga i mej (!) och oftast gör jag det just i fikasammanhang, liksom för att det hör till eller att jag inte vill göra den som bjuder besviken. Eller, som idag, för att jag inte kunde motstå lusten att testa bara lite… Men nu känns det som att jag har både färdigt testat och att äta bara för att. För det verkliga suget, den oemotståndliga sorten, är faktiskt borta. Borta.

Socker är inget min kropp behöver längre. Det är inte en vettig byggsten. Amen.
Vetemjöl behöver jag inte heller. Har skurit ner radikalt även på den fronten. Magen mår så mycket bättre, inte alls lika uppblåst och besvärlig. Funkar att äta en smörgås ibland, men att klämma in för ett helt regemente går helt bort. En handfull nötter, en avocado, ett ägg eller en kvarg/kesella-portion med bär är både godare och bra mycket mer mättande. Och tex. pizza på mandelmjölsbotten är minst lika gott som en vanlig, ja till och med godare – tror att smaklökarna börjat dansa salsa sen jag såg över maten rejält. Jubel på alla fronter i kroppen alltså!

2 reaktioner på ”sockret, mjölet och smaklökarna

  1. Så färdig med det jag också. Och ändå, precis som du, testar jag ibland, eller är lite bekväm. Sist tog jag en tårtbit här på jobbet när vi firade något och det gick inte ens att äta upp. Sockerillamående är ett bra begrepp! Och bröd har aldrig varit min grej :) nu är det mer som en lättnad. Men jag älskar mitt fröknäcke, något helt annorlund. Det är så spännande med den här resan in i matens värld också. Jag gör våfflor med keso i, supergoda och ju mer goda recept jag hittar ju mindre vill jag ha det jag brukade äta. Det svåraste är omgivningen. Speciellt på jobbet, men jag har slutat argumentera. Jag behöver inte frälsa någon! Stor kram!

  2. Exakt!
    Och jag märker ju att jag fått tillbaka lite av min matinspiration, det är liksom roligare att laga mat när det är på ett nytt sätt. Spännande också att inse hur en ”klassisk” maträtt eller ett bakverk kan smaka lika gott (eller tom. godare!) fast ingredienserna är lite annorlunda, det gör ju att det inte blir någon kamp att stå emot det som funkar mindre bra i ens kropp. Mums på det :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s