vågar tänka tankarna

Allt springer. Som det brukar om vårarna. Det går så snabbt på något sätt. Känns som att jag njuter för lite. Tänker att egentligen borde man få vara ledig just dehär veckorna, inte bara ha känslan av slutspurt. Ändå har jag inte överdrivet mycket som drar i mej, jag försöker verkligen vara laidback och intalar mej att världen inte behöver vara färdig innan juni. Önskar det kunde snurra långsammare överlag. Bara.

Påtade i min jord igår. På morsdag. Min dag. Hade bara mej själv att tänka på och jag kan inte låta bli att tycka det är ytterst privilegierat. Min egen mamma kan jag bara hälsa på vid gravgården, det är bakvänt, men det är något jag accepterar. Tänkte en del på henne igår när jag bökade runt i rabatterna. Kom ihåg saker jag inte tänkt på ett tag, minnen och bilder. Hur vi under humanologi-avsnittet*) på yogalärarutbildningen pratade om hur själen väljer vem som ska bli dess jordliga mor och far. Hur allt är uttänkt. Hur min själ planterade sig precis just här för att gå i mina skor, få mina erfarenheter och leva mitt liv. Att jag ibland tänker vad det var jag skulle lära mej av mamma -vad jag fick med mej av henne- och det ger mej lite större förståelse för hur vår relation var. Det ger mej också perspektiv på min relation till min egen dotter. Stora tankar, men de behöver få rum och det får de just i såna stunder när jag har fingrarna djupt nere i myllan.

Det är det jag också menar – och vart jag vill komma med mina krumbukter till ord idag. Alltför lite tid att låta tankarna löpa fritt. Sådär utan att man är där och pillar på dem, styr och ställer. Låta allt få rum och låta det vara som det är. Jag har lättare för det idag. Förut lät jag bli att tänka en del tankar för de tog liksom kål på mej, gjorde för ont eller eldade igång känslor jag inte ville ha att göra med. Bet ihop, hade huvudvärk, ont i axlarna. Stängde in. Yogan, eller allra mest meditationen, har rensat bort mycket. Fulgråt och fysisk smärta, som efterhand släppt.

Därför vågar jag vara lugnare idag. Vågar! Kan sitta på huk där i rabatten och påta, låta tankarna ha sin gång, för det gör inte längre lika ont.

_______________________________
*) Inom Kundaliniyoga finns ett ämne som kallas Humanologi. Det är kort och gott urgammal visdom om vår mänskliga resa från vaggan till graven. Det innehåller kunskap om manligt och kvinnligt, om våra olika livscykler med dess gåvor och utmaningar, livsstilsråd och inte minst kunskap om det stora mysteriet, döden.
 (klipp från Norrlandskundaliniyoga Center)

2 reaktioner på ”vågar tänka tankarna

  1. Det där med att våga låta tankarna gå sina egna vägar. Det är så svårt ibland när man inte riktigt orkar med fulgråten som kommer på köpet. Jag är nog lite där just nu… skjuter dom framför mig fast jag vet av erfarenhet att det inte är ett vinnande koncept. Tack för påminnelsen – jag ska öva!

  2. Jag ignorerade allt bubbel inuti i många år, sprang undan och gömde mej. Men det var som att jag visste när det var dags att sluta med det. Och när jag väl bestämt mej för att itu med ”allt”, så rullade det på. Massor av fulgråt! Särskilt under början av yogalärarutbildningen var det jobbigt, men det har lättat (enormt!) efterhand. Glad att jag vågade, för det handlar ju om det.
    Kram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s