tempel, ben och pms

Idag är en såndär dag då benen liksom kommer en stund efter att huvudet kommit fram. Segt och stumt. Pms:igt och lite surt. Låter det få vara så. Det behöver inte vara hundraelva procent jämt. Det går ändå. Njuter av extra lång bilväg till jobb, ja faktiskt, då jag från och till jobbat på annan betjäningspunkt senaste veckorna. Helt underbart att annars ha så kort väg till jobb att jag kan vara där på några minuter, men det finns en njutning i att koppla av och på jobb längs med vägen också. Ibland. Särskilt nu när det är så innerligt vackert överallt – och så skruva upp volymen i bilradion på det!

Njuter också av att jag kan bege mej ut och springa utan att det blir tävling inombords. Att jag faktiskt bara kan lunka på och strunta i att det går så långsamt att jag nästan springer baklänges ibland. Pms-benen får sträcka ut sig och det stumma ger med sig. Och nu såhär en stund efteråt sitter jag med brett utsträckta ben, liksom i Upavistha Konasana, på golvet och skriver på min laptop. Skönt.

Detdär med att ta hand om min kropp har fått en ny innebörd. Med yogan kom medvetenheten, men det har inte automatiskt betytt att jag tänkt på mitt eget bästa… Nu gör jag verkligen det. Stryker mej själv medhårs och tar verkligen hand om träningsvärk och andra spänningar, som de facto uppkommer när träning intensifieras. Tänker att jag inte är tjugofem längre och vill jag att dethär templet ska hålla i många år till, så får jag se till att sköta om det också. Det fina är att jag upplever hur styrkan och uthålligheten växer, även när jag i sinnet upplever tröghet och lathet. Sinnet och kroppen är ofta inte alls i samma mode. Intressant. Som idag när jag med ovannämnda pms-tröga ben stapplade fram och väl hemma insåg att pulsklockan registrerat något helt annat, betydligt trevligare, än jag väntat mej.

Har tänkt och skrivit det förr. Det finns en nästan osannolik styrka i att ha yogans pannben och en yogakropp. Vilken kombo! Jag njuter av det också. Ofantligt. Då gör det inte heller, som sagt, att det är lite rivjärn i systemet då pms:en slåss om uppmärksamheten. F-ck off liksom, det är inte du som bestämmer. Längre. Sat Nam.

4 reaktioner på ”tempel, ben och pms

  1. Välkomna, ta emot, omfamna och bara vara. Du är så på väg min vän, jag ser det för varje inlägg, vet knappt vad jag ska skriva ibland hos dig. Allt är så självklart. Du är så självklar. Kramar!

  2. Bästaste finaste Annika, tack! ♥♥

  3. Vad jag känner igen mig i det du skriver – härligt!

  4. Precis som det ska vara ♥
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s