no more quickfix

Jag har varit en quickfixare så länge jag kan minnas. Velat att saker ska ske på nolltid och helst via någon genväg också. Blundat frenetiskt åt att det kanske inte alltid blivit så bra. Inte haft tålamod att ta det från början, ordna med grunden och låta det få ta den tid det tar. Hellre tagit en huvudvärkstablett än fundera om det hade funnits andra sätt. Förebygga. Förekomma.

Så var det också i början när jag tog mina första stapplande yogasteg. Greppade inte helheten och var nog inte ens beredd att göra det heller. Det har kommit med tiden. Insikten att detdär quickfix-tänket börjat få ge vika för något mer långsiktigt. Allt behöver inte vara färdigt över en natt, inte ens nästa månad – jag vet att det ändå kommer bli komplett. När det är tid för det.

Yoga är inte en tablettburk på recept. Men det är ett recept. Det är något du behöver göra själv, i ditt anletes svett, för någon annan gör det inte åt dej. Finns inga vettiga flyktvägar heller – om det nu inte lockar att gå tillbaka till tre migränanfall i veckan eller något i den stilen. Det kan få även den bäste att tappa geisten ibland, att det tar sån tid och kräver sånt engagemang! Samtidigt handlar det om små, enkla medel, som med tiden blir något stort.

Hur en tid med daglig ryggflex och nackrullningar kan skona dej från huvudvärk.
Hur stor skillnad det gör att avsätta några minuter varje dag på att ligga i Savasana och hur ekorrhjulet saktar ner bara av det.

Hur jag märker att mina tio år på yogamattan förändrat så många saker till det bättre. Det har varken botat eller förskonat mej från världens alla plågor och utmaningar, men det har gett mej ett förhållningssätt som gör det så mycket enklare för mej att ta det som kommer emot. Orka bättre i uppförsbackarna.

Så jag går omkring och skulle vilja slå folk i huvudet med min bibel just nu. Precis sådär som jag själv avskyr när andra gör på mej. Men det finns liksom inget imorron, kanske eller jag ska försöka. Det är bara just do it. Kravla dej ut ur bekvämlighetszonen och rulla ut yogamattan. Bara göra det fast det är ungefär det allra, allra sista du har lust med. I stunden känns det kanske satan i gatan, dethär gör ingen skillnad, men i ett, fem och tio års perspektiv gör det all skillnad i hela ditt liv. Bara fråga mej, jag föreläser gladeligen tills du avlider……
och sätter dej på din yogamatta.

7 reaktioner på ”no more quickfix

  1. Ha ha ha jag vill också slå folk med min yoga bibel. Helst så det tjongar i skallen.
    Stor Kram
    <3

  2. Ja visst tar det tid, och måste få göra så. Efter nästan 10 år med yoga hittar jag plötsligt en ny dimension. Och undrar stilla hur många det finns?

    Vad fin din sida har blivit! :)

  3. Haha! Och så läser jag din sida #springibenen och tänker att vi är nog soulmates ändå! Underbart!

  4. Varsin bit av en stor löparsjäl ;) ;)

  5. Ja, är det inte hemskt :D
    KRAM!

  6. Tack för de orden! Precis vad jag behövde höra just nu. SKA ta mig i kragen nu och fortsätta rulla ut mattan. Om så bara för några solhälsningar varje morron. / En Annan Nina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s