en hyllning till mitt spring

Lite stelt i trilskande vaden, men annars fit for fight. Sov som en liten gris i natt, men minns att jag vaknade till i något skede och det första jag tänkte var intervaller. Jag ska springa intervaller som sjutton i sommar. Vill så gärna bli snabbare i benen. Tänker på dej, Marica när du brukar prata om snigelfart . Nu förstår jag precis vad du menar. Hur triggande det kan vara att jämföra och tävla med sig själv, på ett kärleksfullt sätt. Jag tycker verkligen dethär är så roligt! Det härliga i att verkligen kunna springa – att det inte är någon omöjlighet.

Jag började springa i november och i början på dethär året låg jag på över 8min/km, nu ligger jag ungefär på 5½min/km. Dendär klassiska 4-minuten känns inte helt ouppnåelig och ävenom det kräver hårt jobb, så ser jag det som en lagom, liten utmaning att ha i bakfickan. Om inte annat är dethär en investering i mej själv och min kropp. Jag har ingen som helst ålderskris på gång (eller?), men det oaktat blir jag fyrtio om ett par år och om det är något jag ser framemot så är det att ha en stark kropp både då och i många år därefter.

Känner mej starkare än någonsin. Inte ens som 20-åring hade jag samma kapacitet i min kropp. Smidigheten har kommit med yogan, liksom bålstabiliteten och medvetenheten. Nu fylls konditionen på och mitt blodomlopp jublar. Styrkan växer och det formar kroppen på ett högst angenämt sätt, tack liksom. Never too late att börja ta hand om sig själv. Aldrig försent att ta sig i kragen och bli vän med sin kropp. Och jag kan inte låta bli att upprepa mej, för dej som läser hos mej på Facebook också, hur mycket jag tycker om Pink’s text:

”Where there is desire
there is gonna be a flame
Where there is a flame
someone’s bound to get burned
But just because it burns
doesn’t mean you’re gonna die
you’ve gotta get up and try.”

Ta hand om elden inom dej. Använd den. Njut den. Kontrollera den.
Min eld har haft en tendens att brinna för mycket, för eldigt och nedbrytande. Yogan -och nu löpningen- har lärt mej att använda den på ett mer konstruktivt sätt. I princip gått från att bara försöka, till att verkligen göra. Springer för att få utlopp, inte för att jag är jagad. Springer för att det gör mej så glad, inte för att jag måste. Springer för livet. Helt enkelt.

5 reaktioner på ”en hyllning till mitt spring

  1. Härligt Nina, precis det pepptalk:et som jag så väl behövde höra idag! Kram och tack

  2. Du? 40? Aldrig i livet. Tror faktiskt du är yngre än mig. På riktigt.

  3. Peppa andra = peppa sig själv :)
    Kram ♥

  4. Haha!
    …men så är det som sagt ett par år ännu innan jag fyller jämt, vem vet hur snabbt det går utför innan dess :D

  5. Ha haa det blir bara bättre det VET ju jag ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s