huvud, axlar, knän och tår. och en bitch.

                                   

      

Usch. Bitchig. Det är vad jag har varit idag. Helt slut på mej själv just nu. Fast det blev lite bättre ikväll då jag fick gått min promenad, gjort mina utfallssteg och uthärdat plankan. Endorfininjektion tack. Vi ska ta det från början.
För ett par somrar sen jobbade jag tillfälligt på en plantskola. Ett tufft jobb med oergonomiska, tunga lyft och vridningar där ryggen inte alltid var med i omtanken. Min högra arm och axel tog stryk. Sen dess har det varit lite krångel från och till, besynnerliga känningar och stelhet. Gått ett par gånger till massör, men det har efter ett tag krånglat till sig på nytt. Nu i sommar med förnyad kraft och denhär veckan gjorde det så ont att nattsömnen blev lidande. Det är en envis, stickande smärta som slår till i vissa rörelser och som sagt en stelhet, som inte alls finns på vänster sida. Igår fick jag hastigt en annullerad tid till fysioterapi och fick bla. triggerpoint-behandling med gott resultat. Idag är jag öm, men de värsta känningarna är borta.
Dethär har förstås påverkat mej, ävenom jag inte ödslat energi på att beklaga mej (förutom här hemma) eller gräva ner mej i tycker-synd-om-mej-själv-träsket. Jag har kunnat både yoga, springa och träna utan större besvär, men har behövt anpassa och ändra sådana övningar som framkallat smärta. Och jag är lättad, såhär i efterhand, att jag inte förvärrat nåt eller knappast ens ställt till det… dethär är högst antagligen något gammalt, som min kropp lärt sig leva med. Våra kroppar har ju en tendens att anpassa sig vartefter, på gott och ont. Tydligen fick min kropp nog just nu och röt till lite extra. Kanske för att jag slappnat av på alla plan de senaste veckorna?!
Jag hade bland annat nackkotor, som var på rymmen och likaså något på sniskan i ländryggen. Dessutom var jag rejält sned, höger översta revben låg högre än vänster. Och så lite nervkanaler i kläm på det. Triggerpunktbehandling. Jojo. Aj som fan, men som det lättade!
Däremot har jag helt klart varit bakis idag. Behandlingsbakis. Ett par dagar utan träning och begynnande pms på det och den allra snäsigaste bitchen har tillbringat dagen på en stekhet idrottsplan. Tack och lov varit en någotsånär peppande mor, men som fru har jag inte varit något vidare sällskap. Att sånt. Nu har jag skrivit av mej också. Vänligen använd selektiv läsning. Typ.

5 reaktioner på ”huvud, axlar, knän och tår. och en bitch.

  1. Man har rätt att vara bitchig när man inte känner sig bra. Det har jag min psykologs ord på. ;)

  2. Tackgodegud!
    …ävenom jag ska hålla mej i skinnet (och knipa igen munnen) allt vad jag kan idag ;)
    Åker snart till samma stekheta idrottsplan, men med extra choklad i kylväskan : D

  3. Kram kram och ladda med choko det hjälper. Hälsar *honsomintekanspringaännuheller*

  4. Hi hi här är en till som var bitchig häromdagen. pms eller inte jag fick iallafall fart på mannen som öste jord i rena ilskan.. Kram

  5. Så.mycket.bättre.idag! Kanske just därför bitchiga dagar behövs… det kan bara bli bättre liksom ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s