1/10 del av mej.

I många år handlade yoga om att skala av, ta bort och exkludera. Jag sportade med att sätta inte framför det mesta. För det kändes som om yoga innebar att jag behövde tacka nej till så mycket, eller säga nej till livets guldkant för att uttrycka det med en klyscha. Jag har nog ältat dethär många gånger redan, men det blåste liv i tankarna när jag lyssnade på en av Vevve och Jeannas podcasts häromdagen (denhär). *)

Ett av syftena med yoga är ju att skala av. Rensa ut. Släppa taget. Det mesta vi går omkring och släpar på är sannerligen inte livsnödvändigt. Om det så handlar om något så konkret som gamla häften från studietiden eller mer subtilt som gamla ilskor härbärgerande i stel bröstkorg. Däremot är det i allra högsta grad inte fråga om att skala av hela livet. Begränsa sig till oigenkännlighet.

Jag har gått många ronder i dessa matcher. Kämpat med kaffet, med köttet, med hur länge jag måste yoga varje dag för att det ska räknas, med prestationspiskan, med slå-knut-på-sig-själv-asanas, med rastlösheten i meditationen… med allt det som på olika sätt hör till yogan. Hör till bilden av yoga. Att det måste vara på ett visst sätt för att vara godkänt. För att jag ska få mitt duktighetsdiplom.

Numera har jag lovat mej själv att inte vara så sträng mot mej själv. Istället låta yogan få jobba i lugn och ro. För det gör den. All förändring kommer inte över en natt och allt behöver inte vara perfekt från det första yogiska djupandetag jag tar. Min otålighet har satts på prov många gånger, duktig flicka-syndromet likaså.

Inte förrän nu börjar jag inse att det inte handlar om att bli mindre människa -jag har varit inne på det förut-. Tvärtom. Yoga gör mej levande och ju mer åren går, desto mer levande. Och väldigt mycket mer tillåtande. Det handlar inte om huruvida jag dricker kaffe eller bär turban, eller inte. Vi har tio kroppar, den fysiska är en. 1/10 av mej är synlig, resten är yoga. Ja, det är litegrann så jag ser det.

*) Jag suger som podcastlyssnare annars, tyvärr, det är inte riktigt mitt forum. Koncentrationssvårigheter de luxe varje gång jag tror mej kunna lyssna i bakgrunden medan jag fixar mat eller så. En halv minut senare har jag min egen podcast i huvudet. Men nu har jag, mot förmodan, lyckats lyssna på flera och ser det som ett tecken på att även gamla hundar kan lära sig sitta. Eller så är det Kirtan Kriya, som jag gör nu. Meditationen, som trampar upp nya stigar i min hjärna!

4 reaktioner på ”1/10 del av mej.

  1. Kravlöshet tror jag är nyckeln till mycket och du är ju helt fantastisk med all din träning.
    Jag hoppas kunna lägga fokus mer på yoga i vår, vill verkligen få in den i mitt liv mycket mera i mitt liv.
    Jag är tvärtemot dig podcastknarkare, tur att vi är olika vi människor :)

  2. Kravlöshet, ja, det var ju ordet jag sökte. Egentligen. :)

  3. Haha Löparflickan det är du indeed! du och jag har nog lika många poddar i kön- redo att lyssnas på!

    Kul att du gillade podden Nina! jag börjar bli mer och mer kär i din blogg, så underbart att vi kan dela med oss av våra tankar på så många sätt!

  4. Är det inte!
    Jag är så himla glad att jag hittat dej med! Yey så många fina peeps det finns där ute ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s