santosha! löv på min stig.

Varmt duggregn imorse. Jag har faktiskt längtat efter det och sällan är steget från morgonkaffet till ytterdörren så kort. På med trailskorna bara och trampa iväg längs med sådana här…

Kan bli hur långrandig som helst. Ni vet, den syrerika luften, höstens dofter och…. Istället säger jag bara Santosha! Inte varit ute sen i söndags. Bara cyklat till jobb och det är långt ifrån tillräckligt. Jag blir som ett skruttigt russin om jag måste vara inomhus såhär många dagar i sträck. Känner bara hur andetaget börjar stressa runt i halsgropen på mej.

Nyladdad thankgod. En människa att räkna med igen.

Läser en massa träningsbloggar just nu. Förstås. Återkommande inlägg är tankar kring avståndet mellan soffan och ytterdörren, hur långt det kan vara. Fast jag kan inte påstå att jag har några svårigheter med det. Jag skulle bli knäpp(are) om jag inte kom mej ut, helst en stund varje dag. Har ett så pass stillasittande jobb att det inte finns något alternativ och det går inte att kompensera en hel dags sittande med en liten promenad på kvällarna, inte för mej. Kroppen behöver mer rörelse än så. Vi borde stå mera! Gå mera! Vår kroppsdesign är inte ämnad att vara hopsjunken på en stol. För mej är det solklart. Jag går sönder överallt av att sitta stilla. Jag tror på att trötta ut kroppen, utmana den, använda den. Stillasittande är stagnation. Stagnation sätter sig i muskler och cirkulationssystem. Det blir för stilla helt enkelt. Stelhet. Låsningar. You name it.

Nej. Rörelse är det som behövs. Hurudan rörelse vi behöver är något vi måste utforska själva, söka och hitta. I många år, faktiskt, rörde jag mej knappt. Promenader men inget mer. Hade ont lite överallt, inte förlamande, men mådde helt klart inte bra. Någonstans där kom yogan in i bilden, den riktigt fysiska. I nästan åtta år var den min ryggrad. Min räddning. Kundaliniyogan, som jag välsignades med sen är också fysisk, men på ett annat sätt. Faktum är att jag går runt det riktigt fysiska i min yoga nu, eftersom jag har ynnesten att kunna välja. Yogan är det absolut mjukaste i mitt liv just nu. Det är så jag vill ha det. Istället springer och tränar jag, för där har jag möjlighet att vara utomhus, som ett fullvärdigt komplement. Inget utesluter det andra – blir bara trött när det ska tänkas i de banorna.

Allt är rörelse. Det enda bestående är förändring. Framåt från här & nu.

2 reaktioner på ”santosha! löv på min stig.

  1. Hej! Läser din blogg ibland (har den för tillfället på favoritsidan) och med stor behållning. ”Hurudan rörelse vi behöver är något vi måste utforska själva…” är så bra beskrivet. Det finns så många tråkmånsar (eller om det är en slags avundsjuka?) som undrar hur man har tid, hur man prioriterar resp. prioriterar bort, om man är rädd för att bli gammal osv. Så är det ju faktiskt bara så att man, så mycket man nu har möjlighet till, måste få välja sitt liv själv utifrån vad man mår bra och blir ”gladare” av.

    Tack! Och fortsätt!
    Anette

  2. Tack för dina ord!
    Ja, är det inte konstigt – hur lätt det är att tycka till om andra och särskilt om dendär Jante sitter på axeln och har en massa åsikter. Vi väljer själva ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s