långvandringar och springäventyr.

Bokmalen i mej (och själen!) älskar äventyr. Livsvandringar som skildras mellan två pärmar. Sanna historier om äventyr, galenskaper och livsresor. Det kan vara allt från långsamma vandringar till Santiago De Compostela, till mer händelserika strapatser i otillgängliga områden. Senaste tiden har jag, av någon anledning, känt en dragning mot resor gjorda till fots på olika sätt. Långvandringar och springäventyr.

Det började nog när jag läste om Helenas niomilalöpning. Hur det verkligen klingade an något i mej. Något motsvarande vill jag verkligen, verkligen göra själv någon dag. Har alla förutsättningar härhemma kring husknuten, behöver inte resa till Sälen för att göra det. Att utmana sig själv på detdär sättet, göra det på egen hand och ta sig i mål med förhoppningsvis massor av insikter och lärdomar om sig själv. Som en pilgrimsresa för sin egen skull, i sin egen trakt.

Så läste jag Cheryl Strayeds självbiografiska skildring Vild om hennes vandring längs med Pacific Crest Trail-leden, som går från Mexico till Kanada. Inte en vandring jag själv kastade mej över hals över huvud, men bara att få läsa om hennes resa och leva sig in i vad hon fick vara med om, ja, bara det är läslycka. Det är något visst med personliga resor, inte bara bokstavligen, utan när det händer saker inuti då yttre omständigheter sätter en på prov.

Nu senast läste jag Rune Larsson och Susanne Johanssons Löparäventyret : på småvägar genom Europa. Själva boken är inget jag höjer till skyarna, språket är rätt fattigt, som det ofta blir med dagboksanteckningar som grund. Däremot fascineras jag av själva resan de gör. En sann timeout från det vanliga livet. Försommartid, Europa, tälta i smyg på åkrar & ängar, upplevelsen hur kroppen stärks och alla möten. Åh, jag har en grymt stor längtan efter att kliva ur min box och kunna göra något liknande. Är övertygad om att det på något sätt blir av också. Kanske inte som jag tänkt, men att det ändå blir ett äventyr. Eller flera.
 

Bilder från Bonniers, Smakprov + egna

10 reaktioner på ”långvandringar och springäventyr.

  1. Oj där försvann mitt smink då jag läste om niomilalöpningen, är lite känslig idag:-). Jag är inte alls där men blir väldigt inspirerad av dina drömmar/önskningar♥. Kram & Sat Nam

  2. Eller hur! Visst berör hon ♥
    Kram!!

  3. Säg till om du behöver sällskap :)
    Lockas grymt av äventyr som dessa! Så himla coolt!

  4. Absolut!
    Helt fantastiskt med bloggsfären, man kan bara rycka i någon och så händer det :)

  5. Nej nej! Nu blev jag, som sitter här och är trött, ännu tröttare. Rumpan sjunker längre ner i soffan. Kommer barnen och ber om att få sällskap till parken så gömmer jag mig under kudden. Orkar inte ens läsa om niomilalöpning. Får nog räcka med mitt kvarter…som i morse ;)

  6. Du är så härligt ärlig! Och vet du – kvarteret runt är good enough och mer därtill <3

  7. Nämen hej! Är du också här, vad skoj :)
    Måste kolla upp Din bok, med fara för ytterligare skogsnördighet!

  8. jodå, jag är varken här för Yogan eller Mudran men tycker mycket om dina fina bilder från diverse löprundor så jag smyger mig hit och tjuvkikar lite på dessa då och då :-)

  9. Haha, ja, man får vara här av vilken orsak som helst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s