det är först när jag sätter mej ner.

Så var det tétaggarna, som jag inte kan slänga ifall någon monumental sanning står tryckt på dem. Som denhär taggen – den gifter sig så fint med mitt hjärta.

Hur allt jag gör och tar mej för behöver omsättas i praktik för att jag ska förstå och inse. Jag kan läsa hundra böcker om meditation, men det är först när jag sätter mej ner och stillar mej som jag fattar. Först då.

Särskilt uppenbart nu. När det känns lite blåsigt inuti. Egentligen vet jag inte varför, men det är lite småeldar här och där. Små oroligheter. Ingen big deal. Bara en känsla av icke-koncentration. Gick all in med nya sadhanan häromveckan, skulle och ville boosta mitt immunförsvar. Verkligen. Nio dagar senare är det tvärstopp. Vägg. Mur. Kravallstaket.
Det var inte det jag behövde. Inte nu.

Det går att analysera och dissekera mitt motstånd i minsta molekyl. Hitta orsak och verkan. Jag kunde intala mej att jag ska fortsätta, för att motstånd är ett tecken på behov.

Men så är det inte alltid. Inte denhär gången. Det jag känner inuti har inget med mitt immunförsvar att göra, det bottnar i något annat. Något djupare och skörare. Så jag vänder om. Börjar om på nytt. Påminner mej om att det är genom erfarenheterna jag växer. Det är genom erfarenheterna jag småningom hittar rätt. Och då är vi inne på större saker än vad jag ska göra, eller inte, i min sadhana.

Concepts. Ja i allmänhet.
Experiences. I synnerhet.

10 reaktioner på ”det är först när jag sätter mej ner.

  1. Har tänkt tanken tidigare senaste veckorna, det verkar vara så hos många bloggare, inklusive mig. Djupa tankar, en skörhet, att ta sig igenom med nya erfarenheter. Kan det vara hösten eller att många tar sig tid att lyssna inåt och vara redo för att ta sig framåt, fast det är jobbigt?

  2. Alltid via erfarenheten tänker jag. Hur den än ser ut. Och inget är en snitslad bana precis som du så vackert beskriver. Amen. Sat Nam. Namasté och allt det andra som jag vill skicka just nu.

  3. Tror att det ligger i tiden, som en motvikt till all flykt och stress – eller jag hoppas det. För vi kan ju inte fortsätta som vi gör, vi behöver vara stilla. Ingen av oss kommer få världen färdig ändå.
    Vill du länka till din blogg? ♥

  4. Ingen snitslad bana nej. Ändå hela tiden en röd tråd.
    Anpassningen. Kompromisserna.
    Amen, Sat Nam och Namasté som sagt ♥

  5. Åh, jag hoppas så att du har rätt!

  6. Ja, det kanske ligger i tiden. Smarta unga (hmmm) tjejer som tar en ny väg. Kanske en podcastide Mina träningstights :-)

  7. Jag tycker ju väldigt mycket om att ha rätt ;)

  8. Vi är både smarta och unga – den nya sortens ;)
    Absolut, podcastpuff på det!!

  9. För länge sedan när jag började med yogan lovade jag mig själv att det här ska jag inte läsa mig till . Det här ska jag praktisera. & för mig är det tvivlens tid just nu, har några dagar uppehåll med min kriya då den bara innehåller eldandning och navelpumpning och det inte alls passar ihop med min vecka… Hoppade helt plötsligt på global sadhana som jag inte alls skulle göra.. du hör det är ingen ordning på mig. Styrkekramen!

  10. Det knasiga är ju att jag tycker det är störtskönt att det inte är så stor ordning på oss! Ändå är vi hängivna yogan, ändå är det så mycket som vi faktiskt gör (fast vi mest bara ser det vi INTE gör)! Låtom oss än en gång ödmjukt buga inför oss själva och allt det som redan är precis som det ska ♥
    Varmaste varma kramen tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s