söndagspromenad på cykel.

Ibland undrar jag var jag varit hela mitt liv. Ja, inte har jag varit särskilt närvarande åtminstone. Lite sorgligt att inse, men bättre sent än aldrig att trycka på reset-knappen. Å andra sidan är det ju spännande att leva ett liv på flera sätt, liksom testa och känna på de olika varianter som finns. Jag vet rätt säkert vad jag gärna hoppar över i fortsättningen. Lika övertygad är jag över vad jag vill ha kvar, och ha ännu mera av, i mitt liv.

Revidering pågår. Jobbigt, insiktsfullt, skönt och eländigt på samma gång. Hinner tänka så mycket dessa dagar. Ändå inte på detdär gamla, ältande sättet, utan mer som att oj, hur har jag kunnat missa detdär.

Cyklade hem till pappa i förmiddags. Äpplet (jag) trillade inte så långt från trädet, det är bara dryga 11 km mellan ytterdörrarna. Ska erkännas att jag cyklade hem första gången i somras, har alltid hoppat i bilen. Men så har jag inte rört på mej så frivilligt som jag gör nu heller tidigare. Någonsin. Hursomhelst. Blev en riktig nostalgitripp. Hejade på bekanta i hembyn, som med en liten rynka mellan ögonbrynen först funderade vem är hon? innan det kopplade. Flyttade hemifrån för tjugo år sedan och har i ärlighetens namn inte visat mej alltför ofta i byn.

Det är fint hemmavid. En liten by, som visserligen växer så det knakar, där alla känner alla. En av orsakerna till att jag ville därifrån illa kvickt. Ändå är hemma alltid hemma och jag tror inte jag sett mej omkring så intensivt förut, som jag gjorde idag.

Otroligt vad mycket minnen, som väller upp när sinnena aktiveras!

I alla fall vet jag så mycket bättre. Idag. Att jag inte längre vill ligga på soffan och tycka synd om mej själv. Jag cyklar hellre 23 km med solen i ögonen och vinden i ryggen, medan tankarna får sortera sig själva. Jag svettas hellre och har mjölksyra sprutande ur öronen än ligger på ovannämnda soffa. Jag använder hellre mina ögon till att verkligen se det vackra omkring mej, än väljer det som stör mej och får mej att bara vilja bort. Det jag däremot behöver jobba med fortfarande är min stora käft, lära den att hålla tyst och bättre sortera vad den häver ur sig.

Och egentligen vet jag inte vad det var jag ville komma till när jag började skriva idag.
Det blev vad det blev.

Mina kinder är åtminstone lite mysigt oktobersoliga. Wahe Guru.

Annonser

8 reaktioner på ”söndagspromenad på cykel.

  1. Ja men PRECIS! Revidering pågår. Man kanske borde ha en liten skylt runt halsen så det verkligen syns. Samma tankar som jag haft idag, att man kanske inte måste vara samma person i alla faser av livet. Visst är det skumt det där, hur man kan tänka och känna så mycket på en och samma gång, både positivt och negativt, men att det ändå känns hoppfullt, för man har ju alla möjligheter, liksom. Tvillingtankar!

  2. Nina, du är så bra.

  3. Se det vackra det tränar jag också på:-), men lite dåligt med mjölksyra hos mig. Kom att tänka på den där meditationen där man säger MA (Think Before you speak: ky for conscious Communication) jag har hittat den på spirit voyage och gjort den några gånger.. Kram!!

  4. Skylt skulle inte vara så dumt! Eller ett häfte att dela ut :D
    Tror det är viktigt att tillåta alla tankar, vågar påstå att det är först nu jag vågar och accepterar.
    Kram syster Lotta!

  5. Fina du, kram!
    Tack för ditt mail, svarar snart!

  6. Åh, MA! Tack tack tack! Nu ska här sjungas!
    KRAM

  7. Och jag kikar in hos dig för att få min dos av energi och kraft :) Just nu är jag seg och inte friskare idag än igår… Men jag jobbar på mitt tålamod, också en viss typ av styrketräning!

  8. Rara du ♥ krya på dej!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s