om att vara mätt.

Sällan. Någonsin? Är allt i fas. Jag har alltid haft en tendens att reta upp mej på sånt. När det inte är det flow jag allra helst vill ha. Är det inte det ena, så är det det andra. Liksom. Samtidigt är det ju så livet blir till. Det behövs flera sidor för att skapa något verkligt. Lättad att jag kan se det så idag.

Skrev ett mail och kom då in på början av min yogaresa. Hur hopplöst det var att hitta yogakurser och klasser överhuvudtaget här hos mej, hopplöst ute på vischan och långt från allt. Suttit timtals på tåg och flyg för att ta mej till yogaworkshops, få någon som helst input. Rätt jobbigt, men såhär i efterhand inser jag ju att det var precis den resan jag skulle ha. Jag har inte fått något gratis i yogaväg. Inte så att det sätter mej på någon piedestal, det är inte det jag menar, utan det har planterat mej i min jord på ett bra sätt. Jag har fått växa och lära mej i exakt den takt det har varit tänkt.

Nu. När jag har en lärarutbildning i bagaget och bara är en Vit Tantra från min certifiering. Håller egna klasser mer eller mindre regelbundet. Har en egen daglig practice. Står på egna ben. finns ett relativt stort utbud av klasser och workshops. Nu när jag är fullproppad av yogautbildning och faktiskt känner en viss mättnad. Då bubblar det av yogahappenings i min omvärld.

Nina 1.0 hade surat över dethär. Tänkt att det är så dags nu. Så dags att finfina workshops avlöser varandra på yogacentret, yogaföreningar håller klasser regelbundet och i staden längre söderut väntar man till exempel på Petri Räisänen i dagarna. Jag längtade så efter detta då för tio år sedan. Hade kunnat ge vadsomhelst för att ha yogan så åtkomlig och nära.

När den är såhär fint serverad som nu, har jag inget behov. Tvärtom. Jag bearbetar fortfarande min Umeå-utbildning och känner väldigt starkt att det inte finns utrymme för mer ännu. Att gå en kurs eller delta i en workshop bara för att den arrangeras nästgårds tilltalar mej inte. Jag har inte heller något behov av att gå en ashtangahelg, oavsett hur underbar både läraren och helheten med säkerhet är. För det inte tid för det nu.

Nina version 2.0 är betydligt mer användarvänlig och avslappnad. Thankgod. Min tid och mitt engagemang är på annat håll. Jag har fullt fokus på min egen yoga och vet i hjärtat när det är dags för ny input – kanhända det inte blir förrän vita tantran i Stockholm i februari. Det grämer mej inte ett dugg, för livet är inte alltid i fas. Ändå saknar jag inte flow. Jag upplever fullt ut hur bitar fogas samman och frågor får svar, utan att jag behöver bli guidad utifrån. Just nu. Det har varit perioder då jag inte klarat mej ensam också, verkligen känt mej ensam, men just nu sker min utbildning inombords – jag kan inte beskriva det annorlunda. Och det är viktigare än alla kurser i hela världen. Eller i grannstaden.

Och som ett litet PS. så håller jag själv i ett par trådar – kundalinihelg(er) med übersköna lärare coming up. Småningom. Tids nog. På en plats nära mej. Peace & Love.

2 reaktioner på ”om att vara mätt.

  1. Så självklart, som vanligt. Tänk så finurligt och klurigt livet är på samma gång. Tror att om man är en person som utvecklas genom erfarenheter, så blir insikterna så mycket större än om man glider genom livet på räkmackan, liksom. Tänk om man hade såna insikter som yngre, vad skönt det hade varit. Kram!

  2. Räkmackan är rätt kortlivad, om man säger så ;)
    Tror liksom du på att LEVA genom livet och ta sig fram på de mer slingriga vägarna.
    Kram fina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s