min tékopp när det kommer till träning.

Dethär med träning. Vad som är vad. Upplägg. Tänk. Nytta. Måsten.
Hela paketet.

Jag har tränat regelbundet sen förra hösten. Jag började visserligen inte från noll, för någon soffpotatis kan jag inte påstå att jag varit, däremot var nog min kondition på minussidan och kroppen kändes seg och ja, äldre helt plötsligt. I tio år innan ägnade jag mej enbart åt promenader och yoga. Någon enstaka planka på sin höjd. Som yngre tränade jag inte alls. Avskydde skolgympan och har gått på max femton gruppträningspass i hela mitt liv.

Innan och precis i början av min yogaresa hade jag faktiskt en gymperiod, men det var med ortorexa förtecken och inte friskt nånstans. Åt bara tonfisk, grynost (keso) och riven morot typ. Trampade crosstrainer och pysslade i gymmet – har bara diffusa minnen. Magrade fult mycket. Mådde apa. Nej usch, det var inte sunt. Så tacksam att yogan kom in där och räddade mej!

Nu är det med ren och skär glädje jag tränar. Nästan så jag inte vill kalla det träning. Jag vidhåller att det handlar om rörelseglädje. Lusten att använda kroppen.

Min grundtanke är variation och effektivitet. Jag vill inte sätta tid på bilresor och jag vill inte ha två timmar långa program att följa. Jag vill inte ha strikta program överhuvudtaget. Det jag vill ha är spontanitet. Att cykla en 5 km lång omväg hem från jobb, trampa järnet!, för det är enda chansen för mej att röra på mej en del dagar. Eller köra några omgångar Tabata medan potatisen kokar. Göra 100 squats och/eller plankan i 1-2 minuter innan duschen. Liksom trycka in träningen där den märks som minst, men ändå blir gjord.

Dessa kortpass i kombination med mer planerade pass, som de längre trailrundor på helgerna. Uthållighetsträning i två, tre timmar. Vara ute, blir mer eller mindre slutkörd. Eller cykla till byns lilla gym och träna på mina marklyft, knäböjar och bänkpressar en timme – intensivt, noggrant. Eller de mer strukturerade löprundorna, med intervaller och backlöpning.

Det är kanske inte så strukturerat och alla gånger är kroppen inte så jämnt genomtränad, som den kunde vara optimalt sett. Ändå både ser och känner jag att det händer saker. Kroppen formas. Inuti guppar det större lugnet omkring, tillfredsställelsen och endorfinbubblorna. Det känns bra helt enkelt.

Dethär är mitt paket. Min tékopp.
Får se vad Miss PT säger på lördag. Henne som jag hade date med redan för ett bra tag sedan, en date som vi fått skjuta på av olika anledningar, men som nu ska bli av. Tester på lördag (hur många armhävningar orkar jag?) och så på återträff om en tid, då hon arbetat fram vad jag gärna kan fokusera på och jobba med för att bli så… hel och enhetlig som möjligt. Spännande.

4 reaktioner på ”min tékopp när det kommer till träning.

  1. Förstår precis och känner igen mig! Det där med lusten att använda kroppen. Att det inte måste vara samma jämt, variation. Lyssna på vad man känner för. Vara ute. Ibland blir jag trött på att man måste vara ”bara” crossfittjej eller gympingla eller löpare. Men om jag vill vara allt det där och mitt mål med träningen är att må bra och ha roligt? Då är det så! Hoppas du får ut mycket av din PT!

  2. Allround är ordet jag vill använda!
    Vi allroundar vidare helt enkelt :)

  3. Det låter så sunt med rörelseglädje. Bara så. I alla sammanhang. Springa, leka, hjula, promenera, cykla, vandra whatever! Kram

  4. Exakt och precis ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s