mysig yoga och om att skala en lök.

  
Det finns så mycket inkapslat. Både det som stuvas undan för att det i stunden inte finns tid eller lust att tas itu med. Men också sådant som förpassats dit genom åren utan vi tänkt på det. Jag har massor inkapslat.
Yogan gör mej uppmärksam. En smärtsam ärlighet gentemot mej själv, som det inte går att blunda för. Liknelsen med löken, som kan skalas lager för lager – en del lager lossnar lätt, andra får man bända och bråka med innan de ger sig. Jag hade mysyogat och prestationsyogat i rätt många år innan jag slutligen överlät jobbet till yogan. Slutade bita ihop och stå med armarna i kors. Först då började det hända saker och livet tog ny vändning, bokstavligen.

Det går att yoga, säkert ett helt liv, utan att det knappt gör varken till eller från. Ett par happy hips får man visserligen och snygga armar av alla solhälsningar. Man hittar kanske lättare avslappning och ro i andetaget. Men nånstans är det ändå inte på djupet. Nu är inte jag den som varken ska döma eller veta bättre, verkligen inte, men det finns en skiljevägg här någonstans.

En skiljevägg, en hårsmån, en smal linje… mellan att i sanning faktiskt lita till yogan och vara villig att ta itu med dedär kapslarna. Eller lagren om man så vill.

Jag ser mina rätt tydligt. Som små områden både i min kropp och i mitt liv, som är utan cirkulation. Stelhet och kyla. Sådant som jag helst skjuter framför mej och tänker att sen. Sen ska jag! Fast det finns inget sen. Finns inget imorgon. Finns bara nu och det jag väljer att göra precis just nu.

Nu har jag de facto mysyogat och smygit runt het gröt så det räcker och blir över. Vet precis vad jag borde göra istället, men det är utanför bekvämlighetszonen och dit är det rätt motigt att gå. Fast nu har tecknen radat upp sig så vackert dag efter dag att jag får sluta blunda och mysa. Dags att börja jobba. Det handlar inte om några stora saker, inte heller att väva ihop Da Sadhana med 90 minuters djupgående meditationer och armarna sträckta mot taket i två timmar. Nej, det är inte det.

För mej handlar det om innerlighet och närvaro. Vara i min ryggflex, vara i min stretchpose. Vara i vilan däremellan. Inte fiffla runt i meditationen och tänka på annat. Vara sträng på hjärtats sätt. Stanna kvar när kapslarna öppnas och skalen börjar lossna. Jag är en hårsmån ifrån.

6 reaktioner på ”mysig yoga och om att skala en lök.

  1. Spännande och samtidigt frustrerande läsning, har läst dina ord flera gånger. Det finns så mycket inkapslat och jag vet att jag är på väg att öppna dörren till djupare insikter, men samtidigt undrar jag när jag läser, hur gör man då, hur menar hon? Eller är det så att om man inte förstår, så kan man inte förstå (om du förstår ;-) )

  2. Jag tänker att när man litar till yogan så är man plötsligt där, där det inte finns någon återvändo, om man ska gå vidare i sig själv. Jag tycker mycket om ditt sätt att uttrycka dig, mysyoga säger ganska mycket. Inte för att döma men för att det är en realitet för många människor. Eller strängyoga som jag själv sysslat mycket med och skadat mig. Det kan vara svårt att lyssna till den inre rösten och följa och låta det bli som det blir. Upp och ut kommer det som du inte behöver tror jag. Och processen i sig är kanske just att tassa runt det hela? Kram kram

  3. Ja, vad menar jag :) Jag tycker om att krumbukta mej med ord och uttryck, försöka sätta ord på det svårbeskrivbara. Inte helt lätt att tolka alla gånger :) Men det är som Annika skriver här nedan – lyssna till den inre rösten. Vara i yogan och andetaget, inte PÅ yogamattan I en krånglig position…. Sträva bort från att göra för görandets skull. Och för min del, att stanna kvar i en position eller meditation när jag helst vill springa därifrån, hålla ut och låta ilskan, gråten, skrattet, rastlösheten (mitt mellannamn) eller vad som nu bubblar upp få bubbla bäst det vill. Jag sitter kvar mina minuter. Håller ut.

  4. Absolut har tassandet haft sin uppgift. Det är som att ringa in problemet. Hitta kärnan. Men nu har jag snokat klart, tror jag, och bugar mej än en gång! Kram!

  5. Åhh så fint du beskriver & också lite jobbigt & känsligt för mig att läsa det. Områden i kroppen & i livet som är ”låsta”. Jag vet precis. Men inte riktigt vilken väg jag ska gå för att gå dit nu. Jag bara fortsätter med min sadhana, som just nu är lätt & härlig. Tur att du inte måste sitta i två timmar med armarna upp, hade varit så jobbigt:-) hi hi, ironi.. Kram

  6. ”Det låsta”, just det. Fascineras på ett vrickat sätt av hur tydligt låsningar reflekteras i kroppen och livet i övrigt. Bara att yoga vidare för cirkulationens skull…
    KRAM!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s