försöka finns inte.

Skulle gå en lördagspowerwalk, men benen började springa. Så. Himla. Roligt. Jag har liksom inte ännu vant mej vid att jag är löpare. Jamen det hörs ju, löpare?!! Kroppen har ställt om sig i springmode (mode som i läge, inte som i Röhnisch) och jag tänker sannerligen inte lämna in en reklamation. Krispigt och nästintill religiöst skönt att springa idag. Kanske just för att jag inte hade någon intention att göra det. Bara följde med mina ben.

Tycker det är lite smått sjukt att en runda på 8 km, känns som en pytte svängom bara. Att det inte är någon kamp nånstans. En del dagar förstås, men det hör till undantagen.

Kan inte säga annat än att det är sjuttifemtusen gånger trevligare att vara i mina skor nu, än vad det var denhär tiden ifjol. Då hasade jag runt med blodtrycket i golvet, ett HB på knappt 90 och yrsel bara jag svängde mej i sängen om natten. Solskenshistoria, javisst, det bjuder jag på. Och kanske allra mest ett bevis på att försöka finns inte, finns bara att göra. Springläge är ett av mina sätt.

3 reaktioner på ”försöka finns inte.

  1. Underbart! Och visst är det som NIKE säger – just do it.

  2. Härligt att läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s