andligt knäsvag.

Jag tycker det är en ynnest att vara yogalärare. Alldeles särskilt när jag får vara det på platser, som ligger mej varmt om hjärtat. Här hos oss, mitt ute i skogen vid vattnet finns en kraftplats, som jag skrivit om förut här och här. En plats som är något alldeles extra och som jag faktiskt har svårt att beskriva med ord. Där är så tyst, så rofyllt och återhämtande att allt annat känns oväsentligt. Jag blir andligt knäsvag när jag är där.

Igårmorse fanns jag och ett antal yogisar där för att uppleva en once in a lifetime-kriya. En kriya som jag själv gjorde på yogalärarutbildningens retreat i Hemavan – då med utsikt över fjällen. Igår med utsikt över vattnet och trädstammarna. Same same. Natur när det är på riktigt.

Också det att dela en så kraftfull kriya med andra är inget man beskriver i en handvändning. Det går liksom inte. Och det behövs inte.

Jag låter än en gång bilderna få sprida energin. I all enkelhet.

Den slingrande vägen. Som en förberedelse. Det går inte att ha gasen i botten, redan här saktar man in.

Det stilla rummet. Ett genomgripande lugn.

Rummet. Det ombonade och omhändertagna.

Utsikten. Som bara är. Och får oss att bara vara.

Sat Nam.

3 reaktioner på ”andligt knäsvag.

  1. Så fantastiskt! Vilken förmån att ha sån natur så nära. Ha en fin dag!

  2. Å så vackert!!!
    Jag blir också knäsvag av dina fina bilder.
    Kram

  3. …och bilder med mobil ger inte rättvis bild och de förmedlar inte heller känsla. Men ändå.
    Det är en kraftplats. Big time.
    Kram på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s