det vilda.

6 km väg, marschfart. Inget snöglopp (yes, vintern ångrade sig!), utan höstigt och helt ljuvligt i luften. Ni vet, jordtyngd luft och vägen omgiven av skog. En skog jag skulle springa hem tillbaks genom.

6 km stig. Allt annat än marschfart. Schlopppfss. Schlopppfss. Helt ofantligt blött. Blött så det var vackert. Som att gå på vatten, minus bärigheten. Och mer än lovligt inspirerad av härliga Malin, så var jag bara tvungen att föreviga känslan när kallt vatten silas mellan tårna.

 

Men gud så skönt det är ändå. Särskilt att komma hem. Forcera av sig strumporna, som bildat en andra hud. Vrida barr, mossa och dyvatten ur tajtsen och känna doften av… det vilda. Nu är jag inte så vild längre, bara mör och allmänt söndagig. Fys före mys. Alltid.

4 reaktioner på ”det vilda.

  1. gillar verkligen inte när det är så där blött! blir så sur :) haha

  2. Det är som att injicera jävlaranamma i mej när jag ”råkar ut för naturen” på dethär sättet :P

  3. Nä, tempo kan man glömma när det ser ut så där! Hihi! ;-)
    Men tänk vad mycket benstyrka och flås man får! :-D

  4. Mosslöpning heter det visst, som utövas av elitskidåkare, typ ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s