jante och tankevärk.

Träningsvärk ♥
Inte dendär förlamande, utan sådär mjukt knipig här och var. Jag har inte tagit mej tid att åka till lilla gymmet för att köra genom mitt träningsprogram, utan har modifierat för hemmaförhållanden och kan konstatera att det funkar fint med skivstången från cirka ungefär hedenhös, som jag hittade i svärisarnas garage. Man tager vad man haver.

Tänkte när jag yogade imorse hur kroppen förändrats dessa månader. Upplever en kompakthet, som jag smått förundrat klämmer lite extra på. Inte så att jag varit missnöjd tidigare, på riktigt, men det finns en grym tillfredsställelse i att märka man inte behöver vara tjugofem för att få konkreta resultat. Man behöver inte heller träna tjugo timmar i veckan för att bli stark, uthållig och välmående inifrån ut. Det funkar att kila in träning i vardagen, även det lilla har effekt.

Mest sträcker jag nog på mej för att jag inte har något emot att statuera exempel på att man faktiskt kan vara 40- och hitta träningsglädje på den mognare sidan av livet. Känner många, många som gett upp i förtid, som lite förstrött rycker på axlarna och säger att det är för sent, det gäller inte mej, jag är ingen träningsmänniska. Så fel. Så sorgligt.
Kan jag. Kan alla.

Minuset –för myntet har som bekant två sidor– är att det kan kräva lite vassare armbågar att köra igång som jag har gjort. Det är inte bara en och två gånger jag fått förklara, försvara och… sucka… över ogenomtänkta kommentarer. Både av nära&kära och annat löst folk i periferin. Jag har varit inne på det förut och alltid dyker kommentarer om jantelagen upp. Visst. Det är väl så, men samtidigt kan jag tänka att har vi faktiskt inte kommit längre än så? Ska jag behöva smyga med sin träning för att få tyst på småelaka munnar. Ska jag skippa statusuppdateringar om sin träning på feijjan för att det är en nagel i ögat på några. Ska jag trycka undan och gömma min glädje för att det stör andra. Ska jag skämmas för att jag tror mej veta något om träning och löpning, i jämförelse med den som varit med i svängen hela sitt liv. Nej, jag trodde väl det.

Nu är jag inte där längre, inte lika ofta som för några månader sedan. Kanske för att jag verkligen försökt att inte ta åt mej. Det får mej snarare att kavla upp ärmarna och vilja visa att det är inget som jag tänker låta rinna ut i sanden efter ett par månader. Jag har hittat min grej och det gör mej sprallig ända ner i tårna. Jag unnar vem som helst att få känna samma sak, skulle inte falla mej in att slänga ur mej någon kränkande kommentar om någon gör valet att kila in mer rörelse i sitt liv. Och i min värld så gör jag så gott jag kan att behandla andra, som jag själv vill bi behandlad. Alltså gör jag vad jag kan för att uppmuntra andra till rörelse, träning och glädje. Har jag en nagel i ögat gentemot någon, måste jag inte prompt låta det komma över mina läppar bara för att spä på min egen känsla av otillräcklighet, trötthet, icke-inspiration, missunnsamhet och allt annat elände. Så är det bara.

Träningsvärk. Check på det!
Nu fick jag nästan tankevärk också.

Extremt framgooglad bild idag.

14 reaktioner på ”jante och tankevärk.

  1. I början av min ”karriär” som träningsnörd uppfattade jag att folk retade sig på min träning. Att de pratade bakom ryggen ”det kan ju inte vara hälsosamt…”. Att jag fick försvara mitt val av mat och mina träningsvanor. Men efter många år har folk liksom insett att det är sån här jag är. Och ingen tycker längre det är konstigt med mina upptåg. Jag känner inte att jag behöver förklara/försvara något längre. Nu kan folk istället säga med glimten i ögat till MIG att jag är knäpp istället för att tissla sinsemellan. Det tar bara lite tid att komma dit. Tids nog slutar folk att reta sig. Det är liksom inte lönt. Så fortsätt statusuppdatera, blogga, sprid din inspiration. De som inte vill läsa får ta en ask choklad och krypa under filten!

  2. Tjohej vad jag blir glad av att läsa hos dig idag! Precis vad jag behövde höra när novembermörkret börjar nafsa mig i hasorna. Du är så bra! Kramen

  3. Det finns tydligen en sådan tanke att man bejakar livet mera när man frossar i sött och tevehäng än när man rör på sig och äter sunt. Alltså, jag gör ju båda (som de flesta andra) men det är mera pk att bara outa den sidan av sig som ”myser och tar det lugnt”. Om du förstår vad jag menar. Och ja, det är riktigt konstigt när man tänker efter. Tror man pekar på något känsligt när man gör som du och är öppen med träningen. För det är ju så som vi har pratat om förut, börjar man förändras så måste omgivningen också göra det.

    ps. Tror min man är en excersiser, alltså motsatsen till feeder. Istället för att truga mig att ära så försöker han pusha ut mig på promme nästan varje dag. Typ, ska du int fara å ga nu. Plis. Tydligen är jag lite lönnfet eller så vill han vara lite för sig själv ibland.

  4. Så glad jag blir över din kommentar, tack! Jag vet och förstår ju att det blir bättre längre fram, på andra sidan liksom :) Och jag längtar till detdär att få vara knäpp i lugn och ro! Där är jag ju med yogan, på sätt och vis, och jag minns hur jag fick stånga mej fram med den i början också. Som Åsa skriver här nedan – det är omgivningen som har mest besvär med ens förändring, kind of.

  5. Jeeee ♥
    Kram tillbaks, i massor!

  6. Min är tvärtom. Typ. Eller nej, inte alltid. Han ser bara inte alltid att jag OCKSÅ latar ihjäl mej i soffan, äter choko som för fem och bara ääääär. Han ser bara svettkläderna som hänger på tork ;)
    Tack för din feedback, du har alltid detdär ”lilla extra vettiga” att komma med ♥

  7. …och jo, det är inte bara lite sjukt att det på något sätt är mer legitimt att bli, förlåt, lönnfet och hålögd. Än att ta hand om sig. Det är helrubbat!

  8. Det är oftast de som finns ute i periferin som tycker för mycket… ;) De närmaste har vant sig alltmer, thänkgod!!

  9. Tänker att det låter som att man gör något som på något vis andra också egentligen vill göra. Jag har glatt mig åt din löparglädje men samtidigt så utmanar du när du skriver om det, för onekligen tittar man på sig själv. En del klarar av att bli peppade och inget mer, andra kanske vill något men förmår sig inte och då kommer kommentarerna. Tror jag. Jag har ju vaknat med en längtan till att springa. (en omöjlig tanke tidigare) och där tror jag att du har bidragit starkt.
    När jag ändrade kosten var det många tankar och frågor men mest för att människor var så nyfikna. Nu frågar de inte längre, de bara vet vad jag äter och det är till och med några på jobbet som börjat äta på liknande sätt. Samma med yogan när jag började med den sa människor till mig att jag var besatt. Så när man ger uttryck för det som fyller hjärtat kan det både peppa och irritera. Man får låta det näsvisa rinna av, vi vet ju alla att ingen är perfekt :)

  10. Och jag måste också säga att 40 år känns som ingenting :) Jag är 60 om några år. Så länge man lever kan man utvecklas inom vad som helst tänker jag!

  11. Heja dig! Du är ju grym och det ligger hos de andra. Avundsjuka, dåligt samvete, dålig självkänsla… Sen har jag märkt att folk blir provocerade av människor som står stabilt på jorden, som vet vad de vill, och går sin egen väg. Jag förstår hur du menar, folks ”välmenande ” kommentarer, men det ger sig som med allting annat. Jag har tränat mycket i så många år att ingen bryr sig längre. Bara nöt och kom ihåg att bara du vet vad som är bäst för dig. Kram!

  12. Jag funderar mycket på dethär. Märks det? ;) Har blivit väldigt medveten om vad jag säger åt andra, vad jag kommenterar och inte. Tror att nånstans här vilar en läromästare – lära mej att stå på mina egna ben, på mitt eget sätt. Oavsett.

    Glad ändå att det ”värsta” lagt sig. Har bara en smula förvåning kvar i systemet, som behövde få komma ut.

    Och jaaa, livet är en resa. Alltid.
    Kram!

  13. Tack ❤️ och tack för påminnelsen – bara vi själva vet vad som är bäst för oss. I hjärtat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s