löjligt endorfinhög.

Denhär veckan började i mjukhetens tecken. Inget spring, ingen skivstång och ingen planka. Bara rörlighetsträning, några yinyoga-positioner och en jädra massa regn. Idag har jag längtat ut hela dagen, klockan har segat sig fram och jag hade knappt ro att fixa middag innan jag dansade ut genom dörren.

Mörkt som attan, duggregn och lervälling. Ljuvliga november. 8 km då jag ofta funderade om jag faktiskt fortfarande springer på vägen eller om jag på något sätt kommit mej ut på åkern – pannlampa har jag fortfarande inte förstånd att använda. Men shit alltså, luften smakade mumma och regnet svalkade skönt på kinderna. Och jag inser nu (efter viss uppföljning och upprepade rundor med samma tempo) att en takt på dryga 6 min/km är mitt mystempo idag. Mystempo! Fötterna rullar fram och resten av kroppen hänger med. Jag kan faktiskt knappt fatta det!

Så självgod att en selfie är oundviklig. Men jag tillåter mej att vara stolt. Ända in i märgen.

Så pigg också att jag fajtades med vikterna efteråt, sådär så allting darrar nu. Benen har sprungit, armarna har lyft skrot. Endorfinhög och allmänt vimsig. Klunkar i mej yogité Bedtime i hopp om att få ordning på torpet igen.

Mystempo. Himmel alltså.

8 reaktioner på ”löjligt endorfinhög.

  1. Nina! Din positiva inställning gör mig vansinnig. Vi ska ju vara kollektivt deprimerade och hata November! Eller är det bara något jag fått för mig. Är det inte så i verkligheten. Sol inne sol i sinnet. Kan det verkligen vara så. What is your secret? Helst ett quickfix. ;)

  2. Hade jag läst ett liknande inlägg för säg 10 år sedan hade jag knytit nävarna hårt och börjat fundera på knogjärn… Men såhär efter ovannämnda 10 år på yogamattan, en yogalärarutbildning senare och en massa kundaliniyoga så är det nästan så att jag dammar av gammelmormors korsstygnstavla med just ”Sol i sinnet”! Quickfix, sori, men du är ju redan på väg ♥♥♥

  3. Underbart att springa i regn! Tänk att man (jag) alltid glömmer bort det. Har värsta ångesten innan jag går ut bara för att VARJE gång överraskas av hur härligt det är med regn i ansiktet! Så länge man får springa är november jättebra. I övrigt får det gärna bli juni :)

  4. Beräknas självgodheten så menar du? Oj, då ligger jag risigt till… Haha! ;-)
    Kram M

  5. Snygg selfie! Hallå jag vill också vara så där stark. Tre små joggingvarv släpande på hunden i början av veckan räknas ju knappast.. Kram och pepp du är så bra!

  6. Alltså, jag vet inte vad ÄR med mej, men jag gottar mej vansinnigt åt (o)vädret som råder här hos oss nu. Trotsar allt vemod och allt vatten, som tyck regna från alla håll. Hoppas bara det håller i sig (ja, kanske inte regnet då), men humöret ;) ;)

  7. Känns så ibland… när man står där fånigt leende och apar sig framför kameran :D
    Kram på dej!!

  8. Pepp, peace & love right back at ya ♥♥♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s