förlåtelse.

http://www.spiritvoyage.com/globalsadhana/forgiveness
Spirit Voyage Global Sadhana

Jag har väntat. Faktiskt. På en ny global sadhana. Det är dags att joina en större helhet känner jag. Helt perfekt landar så nyhetsbrevet i min inbox och bjuder in till Spirit Voyages 40-dagars med början på fredag. Fast jag vet inte om jag kan vänta så länge och inget hindrar mej från att börja redan ikväll.

Mer information och alla instruktioner finns här.

Förlåtelse. Åh, det är något stort och maffigt. Viktigt och läkande. Jag har jobbat mycket med det. Att släppa taget och rensa ut. Förlåtelse är att gå vidare. Förlåtelsen gentemot sig själv är kanske den största av alla.

Så dethär är verkligen en sadhana att satsa på om det finns något eller någon i ditt liv som behöver rensas ut. Spår och ärr av personer, som hindrar dej från att mynna ut i ditt gladaste, sannaste jag. Det innebär inte att du stänger ute någon – du välkomnar istället acceptans och tolerans. Förlåtelsen. Och framöver kan du möta personen exkl. allt det jobbiga runtomkring.

Jag har gjort så i många meditationer och stilla stunder de senaste åren. Öst kärlek och förlåtelse över personer, som jag haft svårt för, som sårat mej eller dränerat mej på energi och glädje. Det är huvudlöst svårt ibland, direkt motbjudande till och med. Sitta där med handflatorna mot varandra framför hjärtat och önska kärlek till någon du helst önskar dit pepparn växer. Men det finns något högst förlåtande gentemot dej själv i den gesten – det svär jag på. För jag har gått vidare på det sättet så många gånger.

Nu är verktyget serverat. Bara att klicka igång och börja jobba. That’s it.

Det fungerar att förlåta.

Bilden är förstås lånad från Spirit Voyage

14 reaktioner på ”förlåtelse.

  1. Jag är så glad att du finns och ger mig de mest överraskande tankar och lärdomar! Alltid något nytt och spännande här. Kram!

  2. Jag har börjat tänka såhär, som du berättat om och oj, vad det är svårt! Men det är viktigt, jag vet det och förstår det. Har rensat en del och det är väl dags att börja förlåta, så där på riktigt. Tack för tankarna och klokskapen.

  3. Du skriver så fint om förlåtelse att man blir sugen på att delta, men jag har andra planer framöver:-). Kram & Sat Nam

  4. Som jag ser det är förlåtelse helt och hållet en process man gör för sin egen skull. Det har inget med den andra parten att göra. Egentligen. Och som du gör det i ditt inre. Jag tror inte man måste ”ös” kärlek över motparten. Jag tror på att högt och ljudligt uttala det man förlåter. Inom sorgbearbetningen är det en av de mest kraftfulla verktygen vi har. Men man måste vara hörd av en annan människa. Det räcker alltså inte att göra det för sig själv eller till ett foto eller en gravsten till exempel. Och det är en del i helandet av relationen. Sedan släpper man det för man är klar med det och behöver inte hålla på med det inombords längre. Låter som en quick fix men allt försiggår av en process naturligtvis. Samtidigt är det otroligt enkelt när man väl släpper taget om upplevda och verkliga oförrätter. Kram!

  5. Läser i tystnad och tar till mig…så svårt…så behövligt!!!
    Stor Kram

  6. Så glad jag blir!
    Kram!

  7. Bara du vet vad du ska göra ♥
    Kram!

  8. Jag hör dej.
    Och jag tänker att vi nog tänker rätt lika, fast vi ändå tänker olika :)
    För mej är ”ösa kärlek”-biten otroligt viktig, den har verkligen varit av stor betydelse för att jag ska må bättre. Sen kanske förlåtelsen och ”ösa kärlek” inte nödvändigtvis behöver hänga ihop, men för mej gör de det – inte alltid, men ofta ofta.
    Vi behöver jobba, som vanligt, utgående från vårt eget, inre liv och den resan ser olika ut för oss alla.
    Kram!

  9. Härligt svårt!
    Kram!

  10. Ja jag tror det egentligen är två delar. Tänker att förlåtelsen är nummer ett. Sedan kanske man vill gå vidare och ”ösa” :) Men det är inget krav som jag ser det. Klumpigt uttryckt, men du förstår förhoppningsvis vad jag menar? Det du beskriver med ösningen är det jag gör ibland när jag har en mindre ouppklarad sak med någon. Jag tänker mig helt enkelt att jag ger en blombukett till vederbörande och säger hejdå i mitt sinne. Det funkar också. Kanske har du kommit så långt att det känns bakvänt för mig. Who knows. Klart är ju att vi vill vidare :) Krampårej!

  11. Ja! Vi vill vidare, det är kärnan.
    Sen har vi lite kringelkrokar, verktyg och olika sätt att jobba på.
    Jag förlåter och öser i en enda röra :)
    ♥♥♥

  12. Tack Nina för att du delar med dig av din kunskap och dina erfarenheter <3 Det här fick mig verkligen att börja fundera - jag vet att jag har en hel del förlåtelse att ta itu med...

  13. Det kommer när det är dags ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s