den långa utläggningen om träning.

 
Jag har en liten bekännelse. Ända sen jag träffade min PT har jag inte varit till gymet en enda gång. Alltså inte tagit mej till det specifika rummet med vikter, skivstänger, hantlar och maskiner. Däremot har jag jobbat på hemma. Mer än någonsin. För jag trivs verkligen inte i det lilla skrymslet till gym här i byn, usch. Och så är jag av den åsikten att min träning ska vara tidseffektiv, jo, själva träningen får ta tid, men inte transporterna. Så jag idkar konstens alla regler för att få till så bra träning som möjligt hemma och hittills går det hur bra som helst. Kruxet är att min skivstång från typ sekelskiftet snart är för lätt – har inga fler vikter att ladda på. Så nu har jag det stora nöjet att surfa på skivstänger, för jag tänker faktiskt fortsätta såhär. Träna i det lilla, träna hemma.
 
Det är lite som min yoga, tänker jag. Den vill jag ha för mej själv, hemma. Jag är och har aldrig varit någon pass-människa när det kommer till kritan. Jag värderar det egna stretandet högst. Visst vill och behöver jag input, men då stämmer jag träff med min PT och så är det ordnat. Eller så åker jag på en yogaworkshop.

Jag har våndats lite kring dethär. Om jag är märkvärdig som bara vill grotta hemma, men samtidigt har jag full förståelse för mej själv. Jag är inte en högkänslig (HSP) människa för intet. Tung träning jatack, men inte det andra som kommer på köpet om jag måste åka in till gymet för att få den gjord. Lättnadens insikt.

Tid för träning. Har varit inne på det förut. Läser på flera bloggar nu också om tid, prioritering och motivation. Jag har ju insett, såhär ganska ett år sedan jag började träna flera gånger i veckan, att jag inte är medel(finlands)svensson när det kommer till hur mycket tid jag sätter på att svettas. Jag ser mej inte som ”bara” en glad motionär längre, men inte är jag elitmotionär heller. Någonstans däremellan och jag är där utan att behöva ha någon specifik morot. Jag sätter många timmar på träning i veckan idag, ändå känns det som att jag har mer tid än jag tidigare haft.
 
Visst. Jag har en del morötter och diffusa målbilder, som jag väljer att behålla för mej själv tillsvidare, men den allra största motivationen är ändå mitt välmående. Hur mycket skönare jag upplever tillvaron nu. Jag kan bara inte låta bli att lyfta fram det.
 
Via ayurvedan har jag fått sagt till mej att jag inte ska vara rädd att gå all in med träningen, så länge jag har fötterna stadigt på jorden. Så länge jag är lyhörd och uppmärksam på kroppens signaler och mitt humör finns det inget som hindrar att jag varken springer snabbt och ofta, eller tränar relativt hårt och ofta. Annars kan det vara för en Vata-typ som jag, med stadigt bubblande Pitta, lite vanskligt att arbeta hårt med kroppen och göra sådant som faktiskt kör slut på mej.

Vatan har en tendens att dra iväg och jag kan märka det när rastlösheten ger sig tillkänna och jag har svårt att hålla mej till vilodagen – istället kör jag ett extra pass eller har världens lust att springa långpass. Då får jag ta mej själv i kragen och placera mej i soffan med milt våld.

Eller när jag blir för aggressiv och tar i för mycket, då är Pittan för påeldad och det klarar inte min Vata-kropp riktigt av.
 
Så spännande att se på allt, allt i livet med holistiska ögon. Plocka in den kunskap, som finns inuti. Jag är liksom inte bara mina marklyft, jag är också en ganska så skör Vata, så jag behöver se till att lyfta medvetet. Jag springer inte heller intervallpass ibland med metalcore i hörlurarna bara för att jag gillar musiken – jag gör det för det triggar min Pitta och då har jag plötsligt mera driv i mitt löpsteg. Det är lite som att vara latsmart – utnyttja sina resurser klokt.
 
Att jag sen inte längre har några bekymmer att få min fritid att gå är enbart av godo. Jag är väldigt mycket mindre rastlös, jag sover enormt mycket bättre (pepparpeppar), jag upplever en helt annan meningsfullhet än jag gjort tidigare, jag har hittat en ny värld och med det nya likasinnade vänner. Sådant som stökiga köksskåp, olästa böcker, tvätt som glömts bort och lite allmänt mindre organiserat i casa de Nina är mer än bra. Det är en morot om något, ett mer avslappnat liv.
 
Tänk vilket skönt resultat. Mer träning är någonsin, mer avslappat liv än någonsin.

Bilden har jag lånat av Paolo, bara jag ser honom sträcker jag på ryggen.

10 reaktioner på ”den långa utläggningen om träning.

  1. <3
    Det är så härligt att läsa, och en bekräftelse på hur jag själv känner och upplever livet just nu. Tack för att du sätter ord på det!

    Mer träning än någonsin men ändå mer tid. Träningen boostar självkänslan – mindre brydderi. Mer avslappnat liv.

  2. Ja, du, det här med träning… Häftigt när man börjar tänka holistiskt även där, att allt hänger ihop. Att lyssna både inåt och på fysiska kroppen. Jag tänker på alla hundratals timmar jag spenderat de senaste 20 åren på gymmet, i spåret eller på klassen, utan tanke, bara gjort. Och fått helt andra resultat på senare år med en helt annan typ av träning, hemma och på mycket mindre tid. Och med en skruttig, rostig skivstång :-)

  3. Härligt läsning. Skönt när man hittar balansen och motivationen utan några större (?) mål. :-)
    Och egentligen borde jag (precis som du) köra mer hemmaträning för det tar 20 min fram och tillbaka till gymmet. Men det är ju så tråååkigt att köra hemma (tycker jag). Haha! :-)

    Kram på dig!

  4. Skön läsning. Du har verkligen en jordnära syn på träningen som jag gillar. Inget måste utan bara vad just du blir stark och mår bra av. Paolo, som jag gillat honom ända till han började med sina infantila uttalanden om lågkolhydratkost osv. Money talks som man säger :)

  5. Klok som alltid. Klart att också ”gymträningen” ska genomföras på ett sätt som passar en – om en kan. Så fint att du har förutsättningarna att köra på hemma!

  6. Vem vill inte ha ett mer avslappnat liv!
    Kram Alexandra!

  7. Undrar ju ibland varjag varit tidigare i mitt liv. Jag har ju intevarit MED förrän nu, inte hållit i ratten själv.
    Vi lyfter vidare med våra rostiga redskap ;)

  8. Tur att det finns såna som jag, annars hade såna som du inte fått plats på gymmet :P
    Kramen!

  9. Åh, att du skriver jordnära gör mej glad, det är precis så jag vill det ska vara.
    Och dendär Paolo kör sitt race på alla plan, men jag bryr mej bara om hans kropp, haha!! Det andra får han käftas om bäst han vill.
    Krsm på dej!

  10. Min äkta hälft blir allt blekare och befarar att tillträde till vardagsrummet snart bara fås med magnetkort och månadsavgift ;)
    Kram fina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s