för mej är jul.

Dethär är ett gammalt foto, men det symboliserar på något sätt vad julen är för mej. Det är faktiskt att ta det lugnt och njuta. Före, efter och under tiden. Du som läst hos mej från tidernas begynnelse vet att om det är något jag lovprisar så är det en laidback jul.

Det har tagit några år att komma till denna punkt, där julen faktiskt inte äter upp hela min uppenbarelse, utan där den bara lite försynt gör sig påmind. Jag har också satsat järnet i tiderna, stressat och hållit på. Våndats över hur pengarna ska räcka till. Åkt som en skottspole mellan släktingar. Ätit mej fördärvad och angstat över konfektaskar.

I samband med min utmattning för snart tio år sedan fick julen en annan innebörd. Eftersom jag inget orkade då, så blev det en laidback jul av sig själv och aldrig har det varit så skönt. För julen kom ändå och den blev bättre än någonsin. I det lilla fanns julfriden.

Sen tog det några år innan jag kunde återskapa dendär känslan. För vad ”skyller man på” om man inte har en utmattning eller en depression, som förevändning att man inte orkar jula till det. Det är ju nästan lite skämmigt att inte vilja jul. Visst, jag tycker det finns bitar av julen som är alldeles fantastiskt fint, men allt detdär andra som kommit längs med vägen… hjärnblödningen och hjärtsnörpet för att det inte är perfekt eller på ett visst sätt. Usch, den biten gör mej sorgsen och arg.

Nu är jag framme vid något som för mej är jul. Och som på ett mjukt sätt också fått med sig min familj och mina närstående. Hur vi lirkat fram en kompromiss, där alla känner att lite verkligen är mer. Så vi köper inga julklappar att tala om hos oss. Kan verka futtigt, men nej, det är en sådan oerhörd lättnad! Vi handlar inte mat för en hel bataljon, istället köper vi något litet extra gott och är nöjda med det. Att baka för bakandets skull gör jag inte heller längre. Någon ska ju äta upp det också och där någonstans kan jag känna det går fel ute i gårdarna, om jag ska flika in en liten provokation. Finns det sockrigt, sliskigt och gott i skåpet så äter man också. Tills det är slut. Är det värt det?

I år är kanske det slutliga steget taget mot en julversion som jag trivs med. Vi tar inte in (plast)granen överhuvudtaget. Med allergiker i huset så funkar inte den äkta och då är jag faktiskt hellre utan. Verkar kanske andefattigt det också, att inte vilja ha julgran, men ju mer jag tänker på hur märkligt det egentligen är att bära in ett träd (och ännu till i plast) gör det väldigt enkelt för mej att njuta mer utan. Ändå ingen som i sanning orkar och vill klä av och slänga ut den sen.

Tomtar är bannlysta.
Ge mej istället lite glitter, någon ljusslinga här och där och ett doftljus så är lyckan all.

Jag vill bara vara. Njuta och umgås med dem jag älskar allra mest. Lösa ett korsord. Läsa en bok. Hälsa på de närmaste sörjande (som vi brukar säga här), men inte pressa in besök hos varje avlägsen kusin bara för att. Helt enkelt fira i det lilla.

Jag som har ynnesten att få vara ledig ända över nyår ser det som möjligheternas möjlighet att verkligen ägna mej åt yoga och meditation. Det är mäktiga dagar, med vintersolstånd och allt, att tillägna yogan. Tänk också vilken möjlighet det är att sätta tonen för det nya året med kontemplation och närvaro som ledord.

Och på tal om att sätta ton, så fick jag nys om ett nyårslopp precis här i knutarna. Tänk att springa tio kilometer tidigt på nyårsaftonskvällen, hur härligt låter inte det – så härligt att jag banne mej överväger att göra det. Känns som att det är något jag absolut kunde hänga i julgranen!

13 reaktioner på ”för mej är jul.

  1. Raggsockor och julgransdoft. Amen!

  2. Åhh såna vettiga tankar – så där skulle jag också vilja ha det om jag fick bestämma själv och inte skulle göra någon besviken Kram!

  3. Detdär med besvikelsen. Det är den jobbiga biten. Jag fajtades också så länge dottern var mindre med det, hur mycket kunde jag skala av innan hon reagerade? Men på nåt sätt har hon följt med mej, hon har inte sett så mycket annat än att jag inte tycker om julen i det stoooora. Vi har lite konstigare traditioner (eller egentligen frånvaro av dem) än andra helt enkelt :) En jul i Thailand förändrade också, för hennes del, och man insåg att det behöver inte vara på ett visst sätt för att det är jul.
    Så du, det kommer. Det kommer!
    Kram!

  4. Vara och njuta!
    Underbart.
    Att det kan vara så svårt.
    Kram

  5. I'm with ya! Men tänk att det ska behövas en kris och sisådär ett halvt liv för att komma dithän.
    Klart du ska springa loppet, en mil är ju inget för dig. Låter som det ultimata sättet att fira ut det gamla året på!

  6. Men tänk ändå vad mycket gott det kommit ur dedär kriserna! Utan dem hade man ju fortsatt lulla omkring i ett liv, som inte är ens eget!
    Kram på dej!

  7. Det lätta är oftast svårast!
    Kram!

  8. Jag är alltid lika kluven inför julen och veckan innan blir det dock ett stresspåslag fast jag skalat och skalat men det är ju det där med barnen. Men det känns som varje år kommer jag närmre mitt sätt att fira jul. Nyårsafton har vi skippat att fira med glitter och glamour sedan lääänge,då är det underställ och badtunna som gäller. Precis som jag vill ha det!!!

    Kram Lotta

  9. Allt har sin tid!
    Samtidigt kan jag tycka, lite försiktigt, att det är ändå vi som föräldrar som ramar in hur julen ska vara. Har vi gått all in från första början, från det att barnen var små, så sitter vi lite fast. Fast det är lätt att vara efterklok…! Det har inte varit helt smärtfritt hos oss, jag har verkligen fått förklara varför jag/vi gör som vi gör när dottern var mindre och undrade varför vi inte har det och det, eller gör det och det – som alla andra(!) har och gör.
    I grunden tänker jag ändå att det bara är sunt att visa barnen att allt och alla inte behöver stöpas i samma form.
    Kram fina!

  10. Ja tänk att det ska krävas kriser och annat för att vi ska inse vad vi egentligen vill göa! Men som sagt när man inte är ensam kan man inte bestämma själv. Kruxet för min del har varit att jag bestämt allt själv. Ingen som pushat någonstans. Tror det har att göra med att jag förlorade båda mina föräldrar så tidigt, ville liksom kompensera när julen kom för att det inte fanns någon mormor och morfar för barnen. Idag när de är vuxna och vi får till att ses är det allt som betyder något. Sedan är jag en stor anhängare av glitter och stjärnor Har till och med en plastgran! En vit och jag älskar den :) Kitschådran i mig försvinner helt enkelt inte och jag gillar den. Kram!

  11. Så sant kloka Nina!! För mig har det varit det dåliga samvetet och få till något som passar 3 familjer eftersom jag skilde mig när mina stora barn var bara 2 o 4 år och min man hade också en dotter.Var inte så klok när jag skapade den formen!!! Det var många år av att bara räcka till och få livet att fungera.Känner att det har varit enklare med min minsta son som är vårt gemensamma barn att finnas bara i våran form och värderingar. Men just julen jobbar jag fortfarande på. Men det blir bra.Det är nya tider nu när alla är stora och jag är klokare så det är dax att ändra formen Kram!!!

  12. Åh, vad jag håller med. Lugnt och stilla och INGA tomtar! Lovely. :-)
    kram M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s