lite offroad. i både skog och träning.

Det blir inte som man tänkt sig. Inte alltid. Hade väl trott att jag skulle ha både sprungit och tränat mer under julledigheten, men det ville inte kroppen. Först en liten förkylningskänning, som varken gjorde till eller från, men den var där och störde entusiasmen. Sen allmänt en sirapsseg känsla, som jag sätter på läge att vila-kontot.

Visst jag har sprungit. Flera gånger. Men det har inte varit peace of cake och det har sugit musten ur mej på ett sätt, som inte gör det lönt. Inte när man sen ligger som klubbad resten av dagen och halva nästa. Eller när huvudvärken slår till mitt i ett set med skivstången. Inte bara en gång, utan två. Då lyssnar jag och lägger ner.

Ett par dagar behövdes. Och Maricas yinyoga igår. Tack vännen. Idag gick jag en lång skogspromenad, som bjöd både på….

…en av de snyggare soluppgångarna. Men också på en oplanerad avstickare in i skogen, rakt ut i mossan med diverse navigeringsproblematik som följd…

…typ när det ser ut såhär åt alla håll och gps:en hoppar av och på. Femton diken senare, till bredden fyllda, kom jag äntligen ut till vägen. Lättnad. Men fortfarande torrskodd, faktiskt.

Beundrar verkligen orienterare, som älgar fram utan dess like. Snabbt springer de och har dessutom koll på både karta och kompass. Respekt.

Själv sprang jag ju inte idag, utan tog istället moss- och risvandring till högre nivåer. Lätt underskattat att gå i terräng – hela höften får jobba och fötter & vrister stärks. Att det dessutom var sjukt behagligt väder gjorde att jag gott kunde ha irrat runt hela dagen om så hade krävts.

Väl hemma vågade jag mej på skivstången igen. Försiktiga lyft, med fokus på teknik. Yey, kändes mer än bra! Nu blir det att sakteliga öka på både träningsmängd och vikter igen. Tänker att min höst varit rätt tuff i träningsväg, jag har ändå spurtat på rätt bra och krävt en hel del av mej själv. Men det är ju så vansinnigt roligt! Ändå säkert nödvändigt att jag gått ett par veckor i nedtaggat läge. Låtit kroppen återhämta sig.

Men nu power framåt igen. Helt enkelt.

6 reaktioner på ”lite offroad. i både skog och träning.

  1. Ja, all respekt till orienterare. Just mer jag kommer ur komfortzonen och kör obanat, desto mer respekt får dom! :-D

  2. Skönt att du hittade hem! Jag har så dåligt lokalsinne så jag hade fått lite panik.. Så härligt med all skog det ger energi. Kraam!

  3. Jag har länge tänkt testat lite off track men stannat kvar i min comfort zone … Ser härligt ut!

  4. I grunden var jag inte orolig, jag visste ju var jag var så att säga. Men när man står där vid trettiofemte diket, hundraelfte omkullvälta trädet och mossa upp till knäna så känns det smått tröstlöst mellan varven. Samtidigt är jag ju inte funtad, som en normal människa, jag går ju igång på sånt! Fråga mej igen, när jag nångång verkligen gått vilse ;)
    Kram!

  5. Jag sprang en del ”bredvid stigarna” i somras, bara för att få in känslan och vänja kroppen. Nästa steg är att bokstavligen springa rakt in i skogen – men som sagt, vi tar lite kompassträning innan ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s