trodde jag aldrig.

            
Kakbit för många andra. Hög tröskel för mej. Jag har gymmat förut, men i en tid då jag mådde superdåligt och sett i bakspegeln balanserade jag på ortorexins kant. Har många bad feelings med mej, men samtidigt ett jävlaranamma och lust att ta itu med dem.
Jag är ju, som bekant, ingen stor fan av gymmiljön heller. Tempot, ljudet, kroppsfixeringen… 
Men trösklar är till för att klivas över. Med höga knän. Och idag vågade jag gå ensam till det gym i stan jag hört mycket bra om. Det funkade! Jag trivdes nästan, förutom förvirringen då allt är nytt. Stolt och stark gick jag ut, darrig på benen efter mer vikter på stången än någonsin förr. Med känslan att dethär vill jag göra igen. Vill.
Det trodde jag aldrig.

4 reaktioner på ”trodde jag aldrig.

  1. Yey! Bra jobbat, tjejen! Kramelikram!

  2. Heja! Trösklar är till för att kliva över!

  3. Utanför boxen växer man!
    Hejja dig!

  4. Kan ju lugnt säga att ni och bloggen hjälper big time – skulle ju inte ha något att skriva om annars… mer trösklar, mer ord :P
    Kram på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s