tillägna dej din egen tid.

Det finns mycket jag vill förändra. Lämna bort. Radera. Byta ut. Slå sönder. Gnälla ihjäl. Och jag gör det också ibland. Verkligen ältar och pratar skit. Tror att hela världen snurrar kring min axel. Hur låst jag är och hur stadigt rävsaxen håller sitt grepp om  mej. Utlämnad. Missförstådd. Missunnad och bedragen. Allt är någon annans fel. Fastklamrad vid allt det som inte går att förändra, men som jag ändå envisas med att vilja förändra.

När jag snurrade neråt i den negativa spiralen för tio år sedan var jag mitt uppe i detdär. Då var ältandet, gnällandet och martyrlidandet inget jag ägnade mej åt ibland. Jag gjorde det jämt. Från det jag vaknade tills jag somnade. Ja, det höll ju mej vaken om nätterna också. Svart, grått och femtio nyanser av brunt.

Att ta sig ur det. Oh my vilken resa!
Ja, det har lossnat efterhand, men det är faktiskt först idag, nu, exakt nu, jag på riktigt kan känna att jag tagit mej ur det. Tio år. Ett decennium!

Ändå är inget bortkastat eller onödigt. Tvärtom. Jag behövde vara där nere och hosta blod. Det finns nämligen inga genvägar och det kunde jag prata mej blå om. Får ofta frågor om vilken yogaposition, meditation eller affirmation som snabbt får en upp på banan igen. Det finns inget sådant. Det är svintufft arbete 24/7 ofta i åratal. Men resan är så värd och jag kan bekräfta att det går att ha roligt längs med vägen också. Det har inte bara varit krodiltårar och frossbrytningar, det har också funnits stunder av skratt ända ner från tårna och holy moments.

Därför kan jag inte upprepa mej tillräckligt många gånger. Vänta inte till nästa måndag, eller till sommarsemestern eller gudbevaremejväl nästa år. Ner på arslet bara och gör din meditation. Idag. Nu. Strax. Tillägna dej din egen tid. Ta hand om dej själv. Lyssna på dej själv. Kämpa med de motstridiga känslorna. Var i ilskan, förbannelsen, sorgen eller vad det nu är som rider dej. Sitt stilla i känslohavet och besvikelserna. Se dem. Bekräfta dem. Det finns inga farligheter bakom dina slutna ögonlock, jag lovar.

Ha tålamod. Våga ha tålamod. Tänk inte att du aldrig kommer ta dej ur vaddetnuär. Tänk inte överhuvudtaget. Först när du suttit med dej själv i några månader kan du försiktigt reflektera vad din sittning gör med dej. Det är inte lätt, jag vet. För min rationella hjärna analyserar ihjäl sig varje gång jag sätter mej ner i meditationsställning, den harvar på om att det inte gör någon nytta, sitta här och andas ner i bäckenet. Sitta här och tro det ska förändra världen. Sitta här när det skulle vara viktigare att rensa blåbär, sortera besticklådan och torka damm i skafferiet. Då kräver det både ett och annat (ännu) djupare andetag för att hållas kvar. Sitta vidare.

Men. På sikt. Efter ungefär hundraelva sådana morgnar, eller stillasittningar, så inser man att det visst händer saker. Att det visst gör nytta. För plötsligt stör det mej inte lika mycket att det inte finns snö fast vi är i januari, att det är rödljus i varje korsning eller att någon kläcker ur sig en groda, som förut fått mej att gå i taket. Det blir helt enkelt lättare att deala med småsaker, ta dem för vad de är. Få koll på proportionsramarna.

Jag har lyft fram detta många gånger förr. Ändå vet jag att det inte kan bli för många gånger. Jag behöver själv bli påmind. Om och om igen. För livet är inte en kamp, varför då göra det till en sådan. Lyft upp dej själv, kliv fram och ta för dej – men allra först, sitt med dej själv. Det är mitt recept och vad du än tycker och tror om det, så vet du nog innerst inne att det är det som gäller. Det funkar för livet.

***********************
Ganesha, på bilden (fotad vid ett tempel i Indien), är den hinduiska guden som står för inre visdom och faktiskt lycka, med egenskaper som skär genom hinder, negativitet och svårigheter. Vill du ha ett konkret redskap att arbeta med så finns inom kundaliniyogan en meditation som heter Gunpati Kriya.

Du hittar utförlig beskrivning här (öppnar ett pdf-dokument) och hos Jona Dahlqvist finns en vacker variant att göra tillsammans med en när&kär.

Tänk inte, överväg inte, bara gör det.
Sat Nam

12 reaktioner på ”tillägna dej din egen tid.

  1. Ja, du, Nina. Synkronicitet, eller vad kallas det? Har varit nere i dalen i helgen, låg, början till förkylning, stingslig och framför allt deppig och ledsen. Den tiden i månaden, men jag brukar inte bli påverkad, som jag blev den här gången. Kan inget, vill inget, ingen gillar mig och det ena med det andra och tredje. Grubbel och nedåtgående spiral. Så ditt inlägg kom som en påminnelse i eländet. Det var min lifesaver just idag. Idag blir det jag som gör Gunpati Kriya. Tack och kram.

  2. Skriver under på hela ditt inlägg att det är i oss själva som utforskandet måste börja. Inte alls krångligt egentligen men oj så mycket tårar och trassel jag själv mött längs vägen. När man släpper tanken på en quick fix och inser sitt livslånga åtagande med sig själv, det är då man hisnar men också får frid. Så har det funkat för mig och en del av mina yogaelever. Kram

  3. Synkronicitet när det är som bäst.
    Kram på dej och hoppas vinden vänder ♥♥

  4. Känns som att vi inte gör annat än springer från oss själva idag. Tyvärr. Fast det kanske alltid har varit så?! Men på något sätt tror jag att vi gjorde oss själva en björntjänst då vi rationaliserade bort ”förr i tidens bara sitta på ljugarbänken eller sitta runt köksbordet i stillhet om söndagarna”. Idag finns knappt sånt. Nu gör vi allt för att slippa sitta och bara vara.
    Kramkram!

  5. Kan bara hålla med dig!!!
    Måste helt enkelt få till det med mera meditation.
    Känner ju skillnaden.
    Kram

  6. Känner igen mitt ältande från förr i början av ditt inlägg. Men nu oroar jag mig inte ens längre….! bara litegrann ibland. Tack för påminnelsen har tänkt en del på gunpati kriya nu under ledigheten och så dyker den upp här:-). Kram

  7. Jag vet direkt när meditationen sinar, så att säga.
    Kram!

  8. Perfekt! Pusselbitar ;)
    Stor kram!

  9. Du skriver så sant, ärligt och naket, tack!!

  10. Sant sant sant!! Kura skymning, bland det skönaste ”bara vara” som finns. Fick jag lära mig av min far och hans riktigt äldre vänner, de som verkligen levt i en annan tid när mycket var hårt, men då en liten stund för ro och tanke fanns.

  11. Tack snälla för de orden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s