naturens kraft.

Detdär med resor. Och resfeber. Jag höll på att längta ihjäl mej efter solresor när jag var yngre, mycket för att jag växt upp i en icke-resande familj. På sin höjd någon kortis över till Sverige eller Norge, allt annat var för långt borta (eller för hett, eller för märkvärdigt). Som vuxen och med egen familj har det blivit någon tripp ner till solen, men sedan julen tjugohundratio i Thailand har jag inte suttit under någon palm och det konstiga är, att det är helt okej.

Istället har jag rest på andra sätt. Dels har jag haft min pendling till Umeå under två år och med det två underbara retreatresor, den ena till Tärna fjälltrakt och den andra till norska ön Lovund. Just retreatresorna har väckt något slumrande i mej och jag har rannsakat mej själv. Jo, jag älskar solen och jag dras med stor kärlek mot österländska kulturer. Men jag dras minst lika mycket till vidunderlig natur, berg och rent vatten.

Jag har också insett att det är inte så självklart att nästa långresa blir till den soligaste stranden, utan det kan lika gärna bli till någon kraftplats på jorden där det viktiga varken är shopping, jämnaste solbrännan eller billigaste ölen. Nej, det börjar luta mot upplevelseresor. Något mera storslaget och annorlunda.

Sen jag började kuta runt i skogen har många tankar runnit förbi. Naturen i sig, det rena och jordiska. Platser som strålar viss energi. Lugnet det ger mej.

Jag knarkar tv-program om människor som bor otillgängliga platser, som lever på knappt ingenting och säger att de saknar inte mycket. Livet är. Naturen är.

Kan knappt bärga mej tills jag får springa detdär fjällmaratonet, som jag tjatar om. Ser framemot hårdträningen inför det också, de många milen i skogen, vandringslederna, uppförsbackarna. Springa med ryggsäck. Vara ett med naturen, embrace the mud (Malin ♥).

Och jag tänker lite stilla att alla yoga- och träningsresor ofta går söderut. Kanske min första resa i den genren istället går åt ett annat håll, med andra förutsättningar än yoga på stranden i soluppgången. Kunde spotta ur mej trehundraelva alternativa resor och dra i lika många trådar. Funderar att kanske, kanske är det snart dags att inte bara embrace the mud bara för min egen skull, utan också för andra likasinnade. För jag tror alltmer på närheten och medvetenheten, till det behövs inga långa flygresor och invecklade scheman. Jag tror på enkelheten och naturens egen kraft.

@Lovund vårsommaren 2013
När naturen levererar ren energi, Wahe Guru!

14 reaktioner på ”naturens kraft.

  1. Åh…jag bara instämmer. Och vilka vidunderligt vackra miljöer på bilderna! Jag går ofta i vår skog, ett stenkast från hemmet, beläget i en grön förort till sthlm och där i skogen händer magiska saker i själen :) Skogen är stor och ganska gammal och jag vandrar liksom, lunkar i takt med hjärtat och då lägger sig många bitar på plats. Nya infallsvinklar dyker upp, mjukare, gladare kraft om det var vad jag behövde hämta. I någon solbelyst glänta kan jag ta ett par solhälsningar. Kan längta efter att resa och vårda mig, men upplever det långt viktigare att vårda mig där jag lever och verkar.

  2. Så bra du uttrycker det – vårda mig där jag lever och verkar!
    Nu när vi är inne på detdär med att vilja bort, vilja ha så bråttom, tänka att gräset är grönare… allt detdär… När allt redan finns här&nu. I det lilla. I den lilla skogsdunge vi står och andas.
    Kram & tack för dina härliga kommentarer!

  3. Ju mer jag reser, desto mer vill jag se. Inte av shopping, öl eller palmer, men av den här häftiga världen. Sen kan den finnas nära, i skogen där vi bor eller längre bort. Platser där hjärtat hamnar. För oss är det viktigt att få tid tillsammans som inte är hemma, för vi är skilda åt så mycket under året, och att komma iväg från disk, tvätt och sysslor är guld värt. Jag drömmer om både kust med skummande, rullande hav och oväder, jag drömmer om sol, om fjäll. Om pilgrimsvandring och retreat. Om Sicilien och Florida, våra platser. Ganska färdig med charter, all inclusive och bamseklubb, fast var sak har sin tid. Vill inte förkasta något, och vill att alla tre i vår familj ska trivas med resorna vi gör. Kontraster, men det här med resor är en viktig del i vårt liv. Både naturupplevlser i det lilla, inåt, och det andra, tillsammans.

  4. Så sant. Det ena utesluter inte det andra och som du skriver så har allt sin tid. Det häftiga är ju att följa med sin egen förändring, hur drömmar och mål skiftar färg med åren. Tänker hur spännande det är att se var man hamnar och vilka upplevelser som väntar!

  5. Kanske det är du och dina naturunder som är svaret på mina rastlösa 30-års resefunderingar. Jag får vänta och se. Allt blir som de ska bli. Spännande!

  6. Vem vet ;)
    Kramen!

  7. Precis så som jag har tänkt alltmer. Fast barnen i familjen tjatar sig blå om en thailandsluff i sommar igen och det kan väl duga det med. Häromdagen googlade jag bilder efter ett vulkanberg vi bodde brevid på Samos i Grekland. Det är så mäktigt med berg. I love. Kram & Sat Nam

  8. Naturen är så mäktig. Och all kraft finns att hämta där tänker jag, oavsett var den är. Själv längtar jag till att bestiga ett berg i Afrika men även att se klippstaden i öknen, som vi själva reser till nu om några dagar. Jag tror att det har blivit så att man lockar folk med att åka till solen och passa på att yoga. Något slags resor som skapats utifrån två olika behov. Själv har jag rest till USA, Frankrike, Kroatien, Serbien, Österrike, England och Tyskland på yogaresor :) Det vill säga, jag åker dit där jag kan träffa min lärare, oavsett var helt enkelt. När han är i Europa så passar jag på!
    Det här med fjällmarathon låter så mäktigt på något vis, för den som gillar att springa. Själv har jag vandrat mycket i fjällen och älskar det. Det blir också meditativt i ens egen lunk, kan liksom inte tänka mig att jag skulle springa där, men vi är ju olika!

  9. Ja berg! och vatten! Och Thailandsluff absolut. Som sagt, allt har sin tid.
    Kramen!!

  10. Jag kan tänka mej både lunk och spring i berg & dal :) Det ena utesluter inte det andra.
    Det jag mest funderade kring var min egen ”resa”, från att vara så låst vid att en resa inte är riktigt gällande förrän den består av palmer, het sand och bekvämligheter inom närmaste räckhåll. Finns ju så många andra sortens resor, också!
    Kram!

  11. Jag förstår. Tänkte bara vidare utifrån mig. ochutifrån alla dessa yogaresor idag som finns till värmen. kram!

  12. Åh vackra bilder och ja naturen är mäktig. Jag drömmer själv om vandring i natursköna miljöer. Samtidigt som jag förstås längtar till solresor också.
    Lycka till med dina planer! ;-)
    KRAM

  13. Tack fina du, kram!

  14. Ja herre gud. En behöver inte åka så långt för att komma bort. Liksom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s