en portion mat.

Potatisen, såsen och meningen med livet. Ungefär så. Det är mycket med maten idag, spaltmetrar skrivs, mycket vänds ut och in, det omkullkastas och förändras och allt vad det är. Någonstans mitt i trillade jag av vagnen. Blev ofantligt trött på allt. Samtidigt vill jag ju äta rätt, det som är rätt för mej. Så är jag inte i grunden så värst intresserad heller. Om jag ska vara ärlig. Mat är mat är mat liksom.

Jag har hög ämnesomsättning och är ofta hungrig. Finns inte på kartan att jag skulle glömma att äta. Aldrig. Någonsin. Innan den större medvetenheten gick jag hungrig nästan jämt och fattade inte varför. Hade blodsockerrally flera gånger om dagen. Idag vet jag bättre och idag äter jag bättre.

Det betyder inte att jag följer någon diet eller handlar hem krångliga råvaror. Jag är inte särskilt förtjust i krånglig mat. Efter en del sprattlande och utbrytningsförsök, har jag insett att vanlig husmanskost fungerar bäst för mej. Fast jag äter inte som min pappa, som har potatis på ungefär sjuttio procent av tallriken och en trött köttaccessoar på resten. Så är jag uppväxt. I stort. Det mättar inte mej. Jag har en annan konstellation, en lite annan tallriksmodell, men ändå väldigt husman.

Jag har haft mina helgröna perioder, verkligen strikt veggo, men det finns en ådra av orkeslöshet i mej när det kommer till vegetariskt. Jag tycker inte det är sådär jättehimlasuperdupergott och jag måste äta sådana ofantliga mängder och tänka så otroligt mycket på vad jag behöver handla hem och sen hacka grönsaker i fyra timmar innan jag har maten på bordet. Jag vet, jag är rätt oförhandlingsbar här. Men jag har testat, så jag vet. Med det inte sagt att jag alltid bara äter kött, nej, jag är nog rätt grön ändå. På olika sätt. Den ekologiska procenten stiger dessutom alltmer. Mer produkter börjar finnas och det är överlag lättare att få tag på schyssta råvaror. Thankgod.

Vad jag vill ha sagt är att mat har på något sätt blivit en oproportionerligt stor sak, visst, vi blir vad i äter, men för mej funkar det inte att krångla till det så mycket. Jag är en periodare med mycket i mitt liv och det gäller maten också. Ibland vill jag ha det på ett visst sätt och ibland på ett annat. Och sedan träningen tog över mycket av min fritid så vill jag ha rejäl mat, som är lätt att röra ihop och som mättar i längden. Bra kolisar, bra fett och schysst protein. Inte svårare än så.

Annonser

4 reaktioner på ”en portion mat.

  1. Jag har så mycket jag vill säga i den här frågan. Vi höll på att skiljas här hemma i helgen på grund av allt matstrul (nä då så illa var det faktiskt inte), har ett eget inlägg om mat som ligger och gnager ett tag till. Men jag är egentligen precis som du trött på allt strul. Och periodare. Och alltid hungrig. Fast jag vet vad jag mår bra av, vad kroppen vill ha. Men ibland vill jag bara ha nåt, som mättar. Och ibland käka totalt fel, som pizza eller godis. Jag mår egentligen bäst när jag äter lagom av allt, måttlighet är bra för mig. Gott och enkelt, och gärna en nyttig och grön bas. Ja, jag går igång känner jag, men jag återkommer i frågan. Tack för att du virvlade igång mig denna kalla måndag!

  2. Jag är intresserad av mat absolut men inte av att kontrollera allt jag äter. Är nog en ganska normal allätare:-). Viktigt att alla i familjen är nöjda och glada och då måste det få finnas pannkaka och spaghetti och köttfärssås.. Sen kan jag lägga till mina gröna drinkar och känna att jag är lite nyttig ialla fall. Kram

  3. Samma här. Jag vet vad jag mår bra av, men av någon anledning har ”alla intryck utifrån” fått mej av banan ibland. Låtit mej påverkas och lockas att testa sådant som inte passar mej så bra. Helt klart har ayurveda principerna funkat bäst för mej, inte sådär att jag specifikt följer recept eller bara kör med sådant som är bra för min dosha, utan rent generellt. Det vill säga som Vata behöver jag varm, mättande och krämig mat. Torra livsmedel, som typ müsli gör mej bara konstig i magen. Allt plocketiplock mat, gör mej virrig inte bara i magen utan annars också. Kall mat, big no no. Gratänger, grytor, grötar, varmt vatten… sånt. Då mår jag bra.

    Och du, jaaa, skriv ditt matinlägg när det mognat klart så får vi bubbla vidare :)
    Kram på dej!

  4. Exakt.
    Jag tror på balansen, medelvägen och hjärtekänslan! Och så länge man är mitt uppe i familjelivet med barn, så känns det inte som läge att äta som en munk i Tibet (inget fel på dem, men ja, du vet säkert hur jag menar) :D
    Kram kära du!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s