på andra sidan snuvan. förhoppningsvis.

Har man någonsin mer lust att träna än när det inte går. Jag undrar jag. Börjat klia sådär irriterat i cellerna efter en vecka i viloläge. Först vilade jag i hopp om att få motat bort snuvan, sen var jag likväl tvungen att vila när den objuden slog till i alla fall. Jaja. Det är inget jag dör av just nu, men det är ändå frustrerande. Till all lycka har tillståndet varit koncentrerat till näsan. För så länge halsen och bihålorna är förskonade är det genast på bättre sidan.

Det är sådana här gånger jag är extra glad över yogan. Att jag har en yogabank att ösa övningar ur. Allt går ju nästan att modifiera så det passar vilken krämpa man nu än råkar ha. Bara det att ägna sig åt en stunds ryggflex, böja igång benen och öppna upp i höften är guld värt. Eller att göra någon meditation som lugnar ner den rastlösa själen. Och gudarna ska veta att just den biten av min själ är exceptionellt överrepresenterad hos mej.

Igårkväll vågade jag ändå steppa upp litegrann. Rullade fram bolljäveln (ja, det är Ida som myntat det begreppet) och fick till lite styrketräning med minimal pulshöjning, som ändå bet bra. Går liksom inte att förklara känslan när kroppen sakteliga får komma igång igen.

Det är som att vara hungrig och fantisera om mat.
Jissus, vad jag fantiserar om träning som jag vill få gjord och kilometrar jag vill springa.

Kilometrar jag tänker springa med sällskap av denhär västen, som damp ner i postlådan igår. Jag har alltså beställt den från The Ultramarathon Running Store i Storbritannien och det dröjde inte ens en vecka från det jag lade den i varukorgen tills den låg hemma på hallgolvet. Fast running typ.

Det är Scott Jurek, som ligger bakom Ultimate Direction-västen. Och vet du inte vem det är, så kan du uppdatera dej här och vill du läsa en riktigt bra bok om löpning och ultralöpning i synnerhet, ska du se till att få hans bok Ät och spring i din hand. Vilken snubbe!

I samma andetag vill jag lovebomba en nyfunnen inspirationskälla, I am Miss Evil (det var via henne jag fick nys om springvästen) och särskilt hennes senaste inlägg om målsättningar inför i år. Jag blir helt salig i springbenen av det hon skriver. Så mycket skön vilja och entusiasm. Och ävenom jag ännu bara springer på nybörjarben och inte för så länge sedan började höja på antalet kilometer per vecka, så har jag en inneboende dröm, målsättning -kalla det vad du vill- om att verkligen springa långt och länge. Inte för att slita ut mej eller bevisa något, utan för att det lockar mej något ofantligt.

Nu är jag bara någon enstaka snytning från dedär kilometrarna. Förhoppningsvis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s