meditera med tvättmaskin.

Det är inte alltid sådär saligt att meditera. Tid och rum kan se så otroligt olika ut. Det slår mej alldeles speciellt nu när jag är långt inne på en meditation, som varit med mej i flera månader. Samma meditation dag efter dag. Oftast är det under ordnade omständigheter. Tidig morgon, ensam vaken och jag rullar ut min matta där jag vanligtvis håller till med min yoga.

Så kommer dagarna då hela eller halva hushållet redan har vaknat och morgontystnaden är bruten. Då är det redan på andra villkor. Funkar helt okej att jag drar mej undan till min vrå, men det är en större utmaning med liv i luckan utanför den stängda dörren.

Eller några morgnar då jag mediterade på golvet i hjälpköket, med en tvättmaskin som sällskap, då vi hade renovering på gång. Kändes väldigt… yogiskt.

Eller de dagar då jag skjutit upp min sadhana till eftermiddagen eller kvällen. Är det nångång jag funderar på att kasta in handduken och bryta så är det då. Hur tungt är det inte att veva igång sig själv?! Känns rätt komiskt ibland – hej familjen, nu mediterar jag en stund. Femton minuter senare – hej familjen! Möts oftast av ett öh? var har du varit? Sannerligen inte den mest hjärtenära varianten av meditation, men det blir gjort i alla fall. Fast absolut jobbigaste sättet. Morgon is da shit.

Att vara på resande fot är också en utmaning, får hålla mej extra hårt i kragen och fast vid meditationen. Inte lätt. Eller. Det blir ju så svårt man gör det. Jag åker ju till Stockholm på vita tantran i mitten av februari och jag vet att det kommer bli tufft att fixa både den och min egen sadhana. Men har jag kommit såhär långt, så tänker jag keep:a up också. Funderar redan om jag ska göra min meditation i flygstolen, det är ju inget mantra jag behöver mumla högt. Flyget går ju på bästa yogatid. Kanske jag sätter turban på mej också. Eller så inte. Sat Nam.

Annonser

10 reaktioner på ”meditera med tvättmaskin.

  1. Nej, det ska gudarna veta att man ibland inte alls får till det.
    Särskilt inte om man är trångbodda och en nioåring liksom kan tycka att jamen, jag kan välan se på tv:n fast morsan sitter där och mumlar…
    Förstår dig precis!
    Sat Nam

  2. Fortfarande bekymmer med kommentarer? Min första försvann… :(

  3. Hihi. Jag har gjort min Kirtan Kriya. På kvällen. I mörkret. I bilen. På en parkeringsplats på väg till Kokkola. Skulle ju på party.. Sen blev den också gjord i bussen en sen kväll när jag kom från Umeåfärjan. Men då fick nog mantrat förbli inne i huvudet. Allt går om man vill. Det behöver ju inte vara perfekt. Har jag lärt mig.. ;)

  4. Äsch!
    Jag vet faktiskt inte vad det är!
    Märker att blogspot ofta har ”avbrott” numera, kommer ett meddelande om ”kunde inte spara” medan man skriver osv.
    Men som sagt, kommentera som 'Anonym' tillsvidare och så hoppas vi de fixar buggen eller vad det nu är?!

  5. Helt rätt! Perfekt är åt skogen. Bara gör't :)
    Kram lovely!

  6. Det är oftast lätt att se det komiska i det, men ibland längtar man till dendär grottan ;)
    Kram & Sat Nam!

  7. Det är så bra gjort att hitta stillheten när det brusar runtomkring. Det är i det tjusningen och det lite svåra ligger som jag tänker. När allt är ordnat, stilla och fint är det verkligen inte samma utmaning :)

  8. Under min kriya idag satte lilltösen ett fårskinn på mitt huvud & skrattade. Dessutom skrek hon superhögt så jag fick springa dit men det var bara ett program på tvn som hon blev glad över… Kram

  9. Precis som det ska vara :D
    Ser dej i fårskrud, fniss, framför mej ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s