om träningsvärk.

Alltså träningsvärk. Det är en hel vetenskap. Åtminstone i min kropp. Kan man vara olika benägen att få mer träningsvärk i en del kroppsdelar än andra? Eller beror det bara på ”ojämn” träning?

Jag får det nämligen inte att gå ihop riktigt. Jag får lätt träningsvärk i benen och rumpan. Har alltid varit så. Ändå använder jag ju typ mina ben mest. Som nu, när jag springer ofta. Jag gör mycket knäböj, marklyft och utfallssteg med vikter. Tänker att någonstans borde det ju bli bättre, och det blir det ju, jag går inte omkring som en anka varje dag, men rätt ofta faktiskt…

Att träna överkroppen är relativt nytt för mej. Visst jag har yogat i många år och är rätt stark i både bål, rygg och armar, medan vikter och skivstång bara är lite mer än ett år gamla i min träning. Sen i höstas har jag verkligen satt krut på överkroppen, tränar chins och jobbar mycket med både fitnessboll och trx. Bara det att träna chins aktiverar grymt många muskler och jag trodde att jag skulle få svinjobbig träningsvärk, men nej. Inte jämförbart med vad jag får i ben och säte av motsvarande träningsutmaning.

Sen vet jag att jag inte tränar särskilt tungt, alltså att jag öser på vikter för brinnkära livet, men det är ett högst medvetet val eftersom jag inte vill hamna i skadeträsket. Jag vill bygga upp styrka och stabilitet i handleder, ja alla leder, och inte lyfta ihjäl mej bara för envishetens skull. Men jag undrar ändå, hur kommer det sig att mina rejäla ben tar mest stryk hur jag än vrider och vänder på det? I min skalle borde det svida mest i överkroppen, eftersom styrketräning är relativt nytt för den.

Jaja. Funderingar såhär på måndag, medan jag krampaktigt försöker se oberörd ut när jag sätter mej och kliver upp från stolar. Eh.

6 reaktioner på ”om träningsvärk.

  1. Jag har nästan aldrig träningsvärk tänkte jag när jag läste men insåg att ljumskarna känns efter längdskidåkningen. Jag tränar inte benen så där hårt.. men när man har gjort det vet jag att det känns! Wow vilken träning du gör.. jag försöker mer träna mina tankar just nu.. Kram

  2. Jag har inget vetenskapligt svar; men jag tror det ligger något i det som du själv är inne på.
    Även om man använder benen mycket så lyfter man så mycket tyngre vikter. I alla fall jag är sån att jag VÅGAR lasta på lite extra kilon på benpress. Däremot är jag lite mer ”försiktig” när jag kör t.ex. axlar för jag är rädd att skada de lite ”klenare” musklerna. ;-)

  3. Jag tror detsamma. Jo, så är det ;)

  4. Det känns, för min del, som att jag tar igen några års stillasittande. För när jag började med kundaliniyogan var jag på nåt sätt så slutkörd att det enda jag orkade OCH BEHÖVDE var att träna inombords, lyssna till hjärtat och tämja mina tankar. Utan den tiden hade jag inte kunnat ta i som jag gör nu, det är jag övertygad om. Tack för dina ord, de gav mej denhär reflektionen ♥
    Sat Nam & Kram!

  5. En elev hos mig sa nästan ordagrant det du skriver här. Hon var så slutkörd att hon inte orkade med något mer än Kundalini. Men sedan ville hon vidare och går som sagt hos mig nu och tycker att det har vävt samman både det fysiska och det andliga i hatha yogan.
    Sedan menar jag inte på något sätt att man inte kan stanna inom Kundalini, men just din formulering påminde mig om det hon sagt.

  6. Så intressant med alla vägar och kringelkrokar, som på nåt sätt ändå leder åt samma håll ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s