den långa utläggningen om cykeln. fast inte den man trampar på.

För den som följt mej ett tag vet att jag funderat en del kring kvinnan, våra cykler och hur vi ska förhålla oss till dem både i yogan, träningen och livet. Jag har hållit en hel del yogaklasser och workshops med Yoga för kvinnor-tema och jag lär mej alltid något nytt när jag förbereder mej och planerar sådana tillfällen.

Vi kvinnor är som en enda stor cykel. Ett evinnerligt cirklande och upprepande. Vi har den generella livscykeln från barn till vuxen. Vi har de olika cyklerna i livet; tonåren, fertilitetsåren, klimakteriet och den ljuva åldern efter det. Vi har menscykeln. Och en herrans massa andra små cykler i vårt hormonsystem och på energinivå. Det är väldigt mycket som behöver vara i balans för att vi ska fungera optimalt. Sällan gör vi det.

Utan att bli alltför personlig så kan jag berätta att jag varit ganska upp och ner i allt detta. Kastats mellan allt från okej tillvaro till rent helsike. Alltför sällan har det rullat på problemfritt. När det var som mest labilt i livet, påverkade det också hela min hormonbalans. Det som kunde krångla, ja det krånglade också. Piller av olika varianter var inblandade, men det funkade inte alls. Om möjligt började jag må ännu mera apa av det – av att jag på konstgjord väg försökt fixa något, som inte kan läka utan rejäl djupdykning i grundproblemet.

Jag har också testat det mesta i hur jag förhåller mej och agerar både vid pms och mens. Yogat. Inte yogat. Ignorerat. Känt efter till förbannelse. Ätit piller. Inte ätit piller. Ätit jättenattljusolja och omegaoljor – höll på att rinna ut ur mej själv pga det. Legat blickstilla. Tränat som en galning. Gjort allt lagom och mittemellan. Druckit alkohol. Inte druckit alls. Ätit by the book. Ätit skräpmat. Accepterat läget. Inte accepterat överhuvudtaget. Ringt läkare. Nästan slagit till dumskalleläkare. Övervägt bortoperering. Kramat om mej själv. Gråtit och slängt saker omkring mej. Funderat på könsbyte. Undrat vad jag håller på med. Undrat vem som tagit över min kropp.

Allt det. Och lite till.

Velat förändra så mycket att jag nästan slagit knut på mej själv. Ända tills kundaliniyogan kom in i mitt liv. Det tog ett tag, men småningom har det lagt sig. Inte så att det är perfekt tillrättalagt och bekymmerslöst, men jag tar det för vad det är och plötsligt skönjer jag mönstrena. Hur även detta så tätt hänger ihop med resten av mitt liv.

I kundaliniyogan förespråkar man vila vid mens ja, men det betyder inte att vi ligger plattlånga på golvet och sover istället för att yoga. Vi yogar som vanligt, men vi modifierar och tonar ner allt som påfrestar magen. Ingen stretchpose, inga dubbla benlyft, ingen eldandning, inga navelpump, inget uppochner och så vidare. Magen ska vila vid mens, så enkelt är det. Djupa andetag i alla positioner. Omfamna det lugna.

När vi inte har mens kan vi med fördel lägga oss på rygg och massera ljumskarna och äggstocksområdet (vet du inte var du har dina äggstockar är det hög tid att utforska!) med knytnävarna. Låter våldsamt, men det är otroligt förlösande. Du knyter dina händer och med små cirklande rörelser masserar du din livmoder- och äggstockstrakt. Systematiskt och med vänlig kraft. Tre minuter. Varje dag, helst morgon och kväll. Börja idag (men håll upp under blödning)! Testa en cykel, två cykler… och se om du märker någon skillnad. Det kan lossa på en hel del, så var inte förvånad om mensen ryter till eller om det annars händer saker. Låt det ha sin gång. Vi kvinnor är ofta grymt spända och blockerade i denhär regionen och om tre minuters massage kan hjälpa, så varför chansa och låta bli.
Gör det till en del av din sadhana!

Sedan jag började träna mer, det är snart 1½ år sedan nu, så har jag också fått bättre pli på min pms. Tillåter jag mej själv att falla i bitterfittaträsket dendär veckan innan mens, så gör jag det också. Jag har inga problem med att bitcha mej, vara storkäftad och tycka allt&alla är pain in the ass. Jag blir riktigt enerverande! Men istället för att rikta alla neggokänslor utåt och mot andra, så jobbar jag på att få ut det i min löpning och min träning. Eller i ett riktigt maffigt yogapass. Dedär kriyorna där man skuggboxas eller ska slå handflatorna i golvet allt vad man orkar. Det funkar också med jobbiga meditationer med armarna utsträckta framåt eller åt sidorna, eldandning så snoret yr. Typ. Ut med det bara, det är det som gäller. Kapsla inte in och gnälla över smulor under köksbordet (fast jo, jag gör det också).

Under mensen håller jag tillbaka i min styrketräning. Det känns naturligast så. Känns helt galet att köra magdödarpass eller göra övningar som kräver extrem coreanspänning. Istället får det bli dagar med mer fokus på yoga och rörlighetsövningar. Löpningen får även den stå tillbaka en aning. För jag vet att jag mår bäst så. Sen kanske någon annan känner tvärtom. Faktum är att en del kvinnor känner sig starkare än någonsin vid mens och vill ge järnet – jag skulle ändå backa, åtminstone de första dagarna. Det är liksom inte för intet som kvinnor i alla tider dragit sig tillbaka under mensen, okej, en del har tom. blivit utkörda ur huset, men det är en annan historia. Hursomhelst, finns där problematik så kanske den första åtgärden kunde vara att ta hand om sig lite extra vid mens, istället för att blint köra i hundratrettio. Som en kärleksfull tankeställare bara.

Naturligtvis ligger känslomässiga grejer begravda när cykler hakar upp sig och vi flyger över styret. Som kvinnor har vi tendenser mot det ihopbitna, instängda och igentäppta. Sådant som inga piller i världen kan avhjälpa. Därför vill jag med mina specifika yogaklasser för enbart kvinnor, lyfta fram de meditationer och positioner som befriar oss. Som gör det lättare för oss att se vad vi behöver och mår bra av. Hur vi bemöter oss själva när pms:en och mensen tagit överhand. Stänger vi in och förnekar, då får vi också dras med besvär. Det är så jag ser det.

Jag fattade inte till först vad en vis akupunktör för något år sedan sade till mej: är du låst i din höft och ditt bäcken, så har du låst in dej själv. Se till att röra dej, beröra dej, så ska du se att det lossnar. Han hade så rätt. Massage, höftöppnare och meditation är de bärande väggarna. Läkningen börjar där.

26 reaktioner på ”den långa utläggningen om cykeln. fast inte den man trampar på.

  1. Mina kommentarer verkar inte nå fram, men jag vill tacka för en mycket bra text. /Jeanna

  2. Jag flyttar riktigt snart till wordpress, arbete pågår, håll ut ;)
    Kram och tack!!

  3. Ah, du vet ju att det här även är ett kärt ämne för mig :) Jag rekommenderar liggande eller sittande asanas som stärker dig när du har mens. Som gör att blodet återskapas snabbare, supta baddha konasana, men den kan man med fördel ligga i med support av bolster och kuddar. Jag upprepar med en dåres envishet, mensen är ditt spa, din rening, den tar med allt som skedde förra månaden. Gör inte för mycket som krockar med den processen. Det är mitt enkla tips. Och ja, det är en finstämd balans det här och mycket kan störa.

  4. Exakt så, Annika. Jag jobbar ju idag utgående från kundalinin, men de positioner du nämner finns även där. Ibland kompletterar jag min kriya för tillfället med restorativa asanas. Hursomhelst, det viktiga är återhållsamheten och vilan. Sat Nam.

  5. Här är en som är i bitterf… stadiet just den här veckan…gaaah… men ibland kan man behöva vara lite bitchig, rentav skönt…. Jag är också mycket inne på hormonbalans just nu i en av mina yogakurser. Att stärka oss kvinnor det är meningsfullt jobb det! Kram

  6. Jag är helt mållös. TACK. Rakt in i hjärtat. Så stor visdom. Wow.

  7. Fantastiskt inlägg som jag kommer läsa flera gånger för att ta in, känner jag. Det är så fascinerande, det här med människans och naturens cykler. Älskar att det är outforskade faktum som vi inte kan tämja. Hur det fungerar, som att kvinnor som lever i närhet av varandra ofta får mens samtidigt, att det styrs av månen. Det verkar ligga i luften idag, läste om det ur ett helt annat perspektiv också hos Johanna Toftby. Om det här finns det verkligen mycket att fundera på, och dina tips är grymma! Ska genast gå och massera :-)

  8. Låter jobbigt… :(( Skönt att yogan hjälper dig.

    Personligen måste jag säga att jag faktiskt har märkt att jag kan ge lite MER när jag har mens. Framför allt i löpningen. Däremot är jag ofta seg och ”plufsig” i kroppen någon vecka innan mensen kommer.

  9. Så är det. Det finns absolut något förlösande i det bitchiga, bara man riktar det rätt. Jag har tagit många avgörande beslut i de perioderna, liksom fått till den jävlaranamma som behövs.
    Sannerligen, vi mår så mycket bättre om vi satsar på oss själva! Kram!

  10. Finaste du, tack! Love!

  11. You go girl!
    Det är så många aspekter, bitar och naturkraft att det ibland känns övermäktigt. Men då får man börja i det lilla ❤️

  12. I perspektiv känns det inte sååå jobbigt. Inte nu längre när jag fått mer ordning på mej själv. Jag tänker att om jag på nåt sätt kan hjälpa någon må bättre, så bjuder jag mer än gärna på mej själv och delar med mej av sånt som hjälpt.

  13. Tänkte på precis detta och lite till för bara några dagar sen. Jag satt och funderade på det där med ”bra och dåliga” dagar, att jag borde skriva ner varje dag hur jag mår känslomässigt, fysiskt och intellektuellt och att jag borde läsa en bok om bland annat detta. (Den heter ”Moon Time” av Johanna Paungger). Den handlar om hur kroppen förändras i olika rytmer/cyklar känslomässig cykel varar i 28 dagar, fysiskt i 23 dagar och intellektuellt i 33 dagar. Dessa cyklar behöver inte vara ”synkade” eller i takt med varandra och därför är ingen dag den andra lik. Jag håller på att plugga inför tentan och tänkte på boken då. Reommenderar den verkligen. Jag skulle påstå att jag inte påverkas så jätte starkt av menstruationen, men min pojkvän skulle troligtvis inte hålla med. =)

  14. Läser med öppen mun…shit…jo, jag har ju ingen mens…just nu…vet inte om den kommer tillbaka efter kuren…hoppas inte…ändå känns det som om jag bitchar lite lagom ibland så där…Bra skrivet hursomheltst!!! <3

  15. Känner igen det du skriver. Inom kundaliniyogan pratar vi också om månpunkter och hur det också påverkar oss. Intressant!

  16. Tror ju att mycket pågår och att vi påverkas fast det inte alltid är synligt. Kram!

  17. Måste bara dryfta… Jag masserade enligt din beskrivning två gånger, och igår kom mensen. Så idag kom den värsta smärta förutom förlossning jag någonsin känt, i den delen av magen. Aj, aj, aj. Jag brukar vara känslig mot allt som påverkar kroppen på minsta sätt, tror du att detta kan ha att göra med lössläppta krafter, att kroppen ”ryter till” som du skriver om? Jag är varken rädd eller orolig, bara fascinerad. Det verkar finnas mycket mäktiga krafter i kvinnokroppen!

  18. Jobbigt spännande, eller hur?
    Jo, jag är övertygad om att du redan fått masserat loss något. Pausa nu och fortsätt om någon dag. Berätta gärna sen vad du upplever framöver – maila om du inte vill outa allt här ♥

  19. Intressant, och jag tackar min lyckliga stjärna att jag aldrig har drabbats av vare sig PMS eller mensvärk i någon större omfattning.

  20. Fantastiskt. Vilket underbart inlägg!

  21. Fortsätt tacka ♥ ;)


  22. Så bra att du lämnade avtryck här, då hittade jag dej :)

  23. Jag har själv skrivit ett inlägg om mens som jag kommer att publicera i morgon lr på tisdag. Det är baserat på ditt inlägg och jag länkar givetvis vidare hit. Ett viktigt ämne. Och det berör!

  24. Dämn, vad du skriver bra och otroligt klokt! Det där med höft och bäcken som är låsta för att man låst själv, det ska jag fundera på, Tack! <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s