jag och mitt driv.

Fick ha lillgymmet för mej själv i förmiddags. Värsta lyxen. Då behövde jag inte heller ödsla tid på att vara försiktig och rädd för att göra bort mej. Jag vet, det är helt löjligt, men det är lite så jag känner när resten av världen också är där och som har tränat hela sitt liv.

För mej handlar det om att skapa en grund och att göra min kropp träningsvan. Herregud, den visste knappt vad en skivstång var för ett år sedan!

Idag lassade jag på vikter som aldrig förr. Samtidigt som jag verkligen kämpar med att få till det rätt i lyften. Har inga planer på att lyfta sönder mej. Och ävenom det säkert låter skrattretande, för den som vet hur jag ser ut, och osannolikt att jag skulle vara en lyftartjej, så är det en dröm jag alltid mer eller mindre närt. Att vilja vara stark. Har så länge jag minns sett mej som råstark, en sån där typ som tar i fast jag egentligen inte orkar.

Minns att min svärfar gick omkring och hindrade mej från att lyfta byggmaterial när vi byggde huset. Han förstod liksom inte hur det kunde finnas så mycket styrka i en så liten varelse som jag. Tänkte att jag från och med nu skulle låta skenet bedra, på riktigt. Hehe.

Hursomhelst. Ensamheten i gymmet innebar inte bara ett kliv utanför rädslorutan, utan också en känsla av att min inre styrka fick mer utrymme. Och banne mej om det inte går att få in det meditativa i lyften också. Andas in, lyft. Andas ut, sänk. Upprepa. Ett set. Två set. Tre set. Fyra set. Tills benen och rumpan dör.

Personliga rekord äro icke sällsynta när man är newbie. Pressade 100 kg i lutande benpress. Jag. har. aldrig. testat. benpress. förut (eller okej, i högstadiet kanske). Jag tryckte upp 40 kg i bänkpress och jag lyfte detsamma från golvet i marklyft. Inga stora dunsar, jag vet, men för mej är det en vinst att våga. Våga!

6 reaktioner på ”jag och mitt driv.

  1. Härligt! 40 kilo i bänkpress är ju grymt!

  2. Tack ♥
    En press. Inget mer. Men stången lyfte!

  3. När jag läser om din tunga, coola styrketräning blir jag jätteinspirerad att lyfta tungt! Inspirations-Nina!

  4. Nu sträcker jag på mej och blir sådär glad :)
    Tack för den peppen, ska komma ihåg den imorron när jag inte kan kliva upp ur sängen och förbannar min dumhet i att lassa på vikter!

  5. Åh, ha ett gym helt för sig själv. Jag förstår verkligen lyxighetskänslan! Att kunna gå från station till station i sin helt egna takt och ordning och dessutom slippa oroa sig för blickar. Inte för att blickar borde vara något man ska vara rädd för men ja, jag fattar ändå känslan…

  6. …och krångla precis hur man vill. Vikter av, vikter på, av igen, på igen… med millikilogramsprecision :D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s