dagens wahe’s!

Bild

Wahe Guru vilken träningsvärk jag har idag. Den var som sagt på intågande igår. Idag är det katastrofvarning, men jag ler tappert och konstaterar nu pratar vi!

Wahe Guru, vad allt ordnar sig fint ändå – efter att ha gått omkring och oroat mej litegrann för logistik och praktiska saker kring min Stockholmsresa. Jag är ju Vata ut i fingerspetsarna, enligt ayurvedan, och bara jag nämner ordet resa, så svävar halva jag iväg med en gång. Jag älskar att resa, men har med åren insett att det inte är det optimala för mej. Inte den korta, intensiva varianten i varje fall. Däremot långsam förflyttning, så själen hinner med, och längre tid på ort och ställe går fint. En weekendresa gör mej mest bara virrig, men visst är jag glad att ändå få njuta Stockholm några dagar nu. En del av mitt hjärta tycker väldigt mycket om den staden.

Wahe Guru, vad skönt oförberedd jag är inför vita tantran. Faktiskt. Det finns en rätt långa lista med kärleksfulla uppmuntringar om do’s & don’ts inför heldagsmeditationen. Sånt som ät gärna lätt vegetarisk kost, inget kaffe, inget socker och ha gärna en tid med uthållighetskrävande meditationer med i bakfickan. Jag har inte många rätt. Tänker samtidigt att jag gör dethär mitt-i-livet, jag utmanar mej själv precis där jag står just nu. Jag lever ändå väldigt långt i enlighet med de yogiska principerna och jag vet ju hjärtat att det räcker långt. Det är bara när jag ser i klartext dessa punkter, som hjärnan börjar grubbla och få för sig en massa.

Wahe Guru, som jag njuter av OS just nu. Jo, jag är den sortens nörd. Också. Är inte sådär väldigt insatt i personligheterna, ranking och statistik, men jag njuter av prestationerna. Jag är väldigt icke-patriotisk och har inga som helst problem med att heja fram både svenska och norska idrottare. Tvärtom. Jag är kärringen mot strömmen där och tycker nästan det är lite roligt att reta gallfeber på folk i min omgivning – jag lär vara landsförrädare, enligt säkra källor. Är lite småkär i en viss Hellner dessutom, men det pratar jag allra helst inte så högt om.

Wahe Guru, vad jag missbrukar Kunskapskanalen (vid sidan av skidspåren). Just nu går en dokumentär om The 4 Desert Race, som jag ser framemot att se (en annan dokumentär på samma kanal är Löparbyn i Etiopien, också den jätteintressant). Jag fascineras olovligt mycket av ultralöpning och ävenom det inte är något jag aktivt drömmer om att göra själv, springa extremt långt alltså, så visst finns det i bakhuvudet. Äventyraren i mej tycker hursomhelst väldigt mycket om att både läsa och se om springäventyr. Fast det har ju sagt förut.

Wahe Guru alltså.

Wahe Guru-illustrationen ovan står superhärliga Pamela för, tack fina ♥
Jag står för taskigt foto och allmän befunky:ning.

Annonser

6 reaktioner på ”dagens wahe’s!

  1. Alltså det där med resor… du sätter ord på det så bra. Jag älskar resor -tanken på resor och känslan av minnet efteråt- men själva tiden innan och resdagen får mig totalt ur balans med. Och ibland (ofta) under själva bortavararon längtar jag hem. Det är utanför komfortzonen det, så ibland är det bra att göra ändå.

    Den vita tantran måste vara en grym upplevelse. Hoppas du delar med dig efteråt. Får kanske hota med att outa det där med Hellner-crushen annars ;-)

    • Det är förberedelserna som får mej mest ur balans, packandet, ordnandet och särskilt om jag åker ensam och ska se till att marktjänsten fungerar hemmavid så länge (jaja, kvinnans lott). Sen när jag väl sitter i bilen, på tåget eller i flyget så släpper det oftast. På plats längtar jag väldigt sällan hem, försöker verkligen vara i nuet och se till att mätta min resesjäl :) Men det är helt klart så att rörelsen gör mej orolig och hemma igen är jag oftast helslut!

      Jag lovar berätta allt och lite till om vita tantran – tycker nämligen det skrivs alltför lite om den! Fast jag hade nog kunnat leva med din outning också ;)

      Kram!

  2. Wahe Guru! Här är en till som blir urlakad av resor, ofta åksjuk & ur balans. Vatan i mig… Vad häftigt med Vit Tantra, önskar dig allt gott & en fantastisk upplevelse. Jag är också OS nörd, så himla kul. Mannen och jag hejar ikapp. Fast han vill mer se hockey och jag all skidåkning, snowboard och konståkning och … KRAM!

    • Detdär med åksjuka fick jag ju uppleva de sista resorna jag gjorde till Umeå med färjan. Hade aldrig varit sjösjuk innan, men då var jag så trött och hade säkerligen Vata-överskott så jag mådde verkligt illa. Så tydligt att allt hänger ihop och påverkar en.

      Samma här. Mannen gäspar mest när de skidar, jag går ut när det är hockey ;)

      Kram!

  3. Jag såg också den dokumentären, helt otroliga! Den kvällen kände jag ”Jag ska springa ett maraton!”. Så nu tränar inför att komma upp i 15 km och sen fortsätta därifrån till längre o längre distanser. Vem vet vad man klarar nästa år?:)

    • Åh, jag har inte tagit mej tid att se den ännu – har den bandad. Det är bara så mycket med OS just nu ;) Jag tänker som du att pö om pö bygga upp löpningen, stärka kroppen och vänja den vid längre (långsamma) distanser. Vad mycket spännande vi har framför oss!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s