hej då, vi ses igen.

Bild

Parkerade bilen hemma på gården igårkväll. Packade snabbt upp, få det gjort!, tog en varm dusch och grät en smula av trötthet, hunger och känslan att själen ännu färdades längs med motorvägen uppe i Torneåtrakten nånstans. Den kom hem lagom tills jag gick och lade mej, somnade som en stock och njöt av min lagom hårda säng. Borta bra, men hemma bäst?! Jag är benägen att hålla med, för nu. Nu har jag absolut inget emot att sladdra runt här hemma några dagar. Amen.

Sista dagen i Luleå började vi med promenad i Gammelstad. Varje gång jag kört förbi skyltarna mot Gammelstad under mina resor till och från Umeå har jag velat svänga in och titta. Säkert en nästintill gudomlig plats om somrarna, men även nu var det väldigt fint. Så tyst, så tyst. Jag tycker om, med ursäkt för att jag upprepar mej, att gå bland gamla byggnader. Trampa gator och vägar, som det gåtts på i århundraden, ja årtusenden. Jag drömde faktiskt som liten om att bli arkeolog, inte undra på att jag hellre tittar på Kunskapskanalen än Nyheterna. Och tråkar ut mina medresenärer med intressanta hus (men kyrkor fascinerar mej faktiskt inte nämnvärt).

Lite synd på det ljuvliga vädret att ha missat både skidspår och slalombacke, och långpass i löpskor. Samtidigt är det alldeles löjligt att gräma sig över sånt. Idag är jag till och med lite tacksam att det är småmulet, så jag inte känner att jag måste rusa ut det första jag gör. Det får bli i eftermiddag. Kände också igår att jag var tvungen att annullera min tid med ”lyftar-PT:n” idag. Skulle inte kunna uppbåda någon energi att lyfta tungt idag. Nej, idag är det jetlag light och mjukt kroppsomhändertagande som gäller.

Och yoga. I lugn och ro.

Bild

Träffade alltså Luleågänget från yogalärarutbildningen på tisdagkväll och jag är själaglad att jag ryckte i den tråden när jag bestämde mej för vart sportlovsresan skulle gå. Yogalärarutbildningen i sig var fantastisk, men ännu mer uppskattar jag alla sköna människor jag lärde känna. Vi träffas inte så ofta, men när vi väl gör det så är det de stora kramarnas kalas. Det är som att landa i en välbekant soffa! Avstånd och tid betyder ingenting. Vi känner varandra på ett sätt, som är lite svårförklarat. Vi har gått igenom en rätt krävande utbildning och en personlighetsutvecklingsresa som heter duga. Vi har kämpat med samma hemläxor, samma kriyor och meditationer. Vi har skrattat, gråtit, skrikit och eldandats i en sällan skådad symfoni. Himmel, vad tacksam jag är över dem!

8 reaktioner på ”hej då, vi ses igen.

  1. Yoga är ju en perfekt lugn start!
    Kram M

  2. Jetlag light :-) det brukar jag också få men nu har jag ett ord för det också.

    Vad fint det måste vara med ett sånt gäng där ni delar en sån speciell sak gemensamt.

    Kram och lulla runt ordentligt idag, du!

  3. Låter underbart! Så fint att få träffa sina medyogisar. <3
    Sat Nam!

  4. Det ser ut lite som Gammelvala i Vilhelmina, min mans mormor bodde där. Jättefint också!
    Det där man delar med sina yogavänner, det är obeskrivligt. Stort. Härligt att du har så nära till dem! Mina är utspridda över jordklotet :)

    • Jag har aldrig varit ett liknande sammanhang förut, så jag uppskattar det massor ♥
      Jo, jag har förstått att du har mer spridning på ditt gäng, men härligt att de finns där ändå :)
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s