knaket i bröstkorgen.

Bild

Kaboom! En sån kriya. Till synes inte så märkvärdig, men som den knackar på hjärtat. Kriya to open the heart center. Jag har ju min hjärtmeditation, som jag hållit fast vid hela vintern och har någon dag kvar innan jag når min utsatta intention. Vill då inte lämna hjärtat därhän, utan kommer förlänga mitt fokus i den trakten. Igår var det denhär kriyan som fick omfamna min dag och tänker att den får vara med mej ett tag nu.

Om det är något jag tycker är viktigt så är det att öppna upp i bröstkorg och hjärttrakt. Jag har själv jobbat mycket med det och det är också där de största förändringarna skett. Det finns en utsatthet i att öppna upp hjärtat, blotta sin hals och föra fram sitt hjärtas röst. Det gör ont, det knakar, det brakar och det rör om i allt som kan röras om. Åtminstone jag upplever det så.

Just därför känns det så angeläget att låsa upp. Ta hand om och vårda den del av kroppen, som hyser hjärtat. Har man levt ett liv, som inte känts alltigenom genuint och ärligt, så är det här det lagras upp. Fråga mej.

Hårt arbete är en förutsättning. Tålamod och ännu mera tålamod. Hur många gånger har jag inte brutit en meditation eller kriya där hjärtat varit involverat? Det har känts hopplöst. Oöverkomligt. Men så ligger man i, gör det man ska och så vänder det. Lättar det. När man till sist bestämmer sig för att buga inför sitt eget hjärta en gång för alla. Tårar rinner, snoret rinner, vrålet stiger upp i halsen och nävarna knyts…. Sen tystnaden och lättnaden. De stilla tårarna, de som känns enbart rengörande och nydanande.

Men så länge huvudet får bestämma, de stela musklerna i bröstrygg och -korg och oviljan att hålla armarna rakt ut från kroppen i olika konstellationer, så är det väldigt mycket veto. Tar man sig däremot förbi motstånden, den svidande känslan i axlarna och illamåendet i bakåtböjarna så börjar det hända saker. Steg för steg.

Och såhär litegrann på andra sidan eländet, om man kan säga så, så kan jag lova att det finns en bunt inner peace att ta av. Inte så att lagret är outsinligt, men läget är inte lika kritiskt som för något år sedan. Men det hände inte mycket, som sagt, innan jag tog till mej nödvändigheten av att buga. Hänge. Lita. Tro.

Det är då det förnöjsamt börjar knaka i bröstkorgen.

8 reaktioner på ”knaket i bröstkorgen.

  1. Vi körde mycket öppnande av bröstkorg på yogan vid alla hjärtans dag (med fokus på hjärtat). MYCKET nyttigt! ♥

  2. Det där knaket är så svidande skönt, är i samma trakter och tassar <3

  3. Jag skrev om knaket för ett litet tag sen. Det är både härligt och jobbigt på något sätt när det börjar öppna upp. Senast månaden har jag ett behov av att böja mig bakåt, får skärpa mig så jag inte gör det mitt bland folk:-). & tusen tack för kriya tips, jag gör ju min green energy set som också handlar om hjärtas men den är lång och svår att hinnas med på vardagarna. Din kriya kom som en skänk från ovan. Kram & Sat Nam

  4. Den har jag gjort (med Emma :-) ) ! Fast jag fick avbryta för andningen var så stark och kraftfull, har inte vant mig riktigt än. mitt mål är att komma förbi som du skriver, att orka hela vägen ut, för jag har mycket låst kring mitt hjärta som vill ut. Tack och ha en fin fredag!

    • Jaaa, hon delar den så fint vidare på Yogobe! Emma ♥
      Kram och extra kärleksfull puff att jobba vidare med hjärtat, det är så värt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s