ännu mera kär i livet.

Bild

Jag hade väldigt svårt för att titta. Och jag kunde inte heller se hela programmet på en gång. Tittade små snuttar, gjorde annat emellan. Men så fick den sista halvtimmen rulla på och det fick också gråten. Jills veranda med Kristian Gidlund. Gråt och död har alltid stampat mej på tårna, hårt och skoningslöst. Inte klarat av att hantera, utan stängt inne istället. Inte velat vara blödig, sårbar och skör. Men med åren och jäms med yogans obarmhärtiga läkningsprocess har jag fått loss de största knutarna.

När döden blir så tydlig som i Jills program, skärps alla sinnen. Livet skärps. Alla mina murar rasar så det skallrar om det. Jag gråter och gråter och gråter. Alla uppdämda uselheter tränger sig ut ur ögonvråna och näsan.

Efteråt som en urvriden trasa. Men lättare. Och ännu mera kär i livet.
För det är visst så att det enda som gör livet till liv är döden.

3 reaktioner på ”ännu mera kär i livet.

  1. Ibland måste man påminnas om döden för att stanna upp och uppskatta livet. Att sluta ta allting för givet. För inget är för givet, allt kan hända och ingen vet när och hur. Måste nog ta fram näsdukarna och titta på programmet.

  2. Jag ska se den. Jag ska. Såg början och fick pausa. Har varit så gråtsugen i veckan, tårarna i halsen. Det verkar som om avsnittet har påverkat hela Sverige att tänka på att leva här och nu, på att erkänna att döden faktiskt finns och kommer till alla.

  3. Tror snart alla sett & pratar om programmet. Det berör. ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s