löpfilosofi och lite långsammare steg också.

Jag vet inte, men det har varit rätt hackigt i min löpning senaste veckorna. Fast när jag inte kommer mej ut sådär systematiskt och regelbundet så får jag ju njuta av lite längt’ istället. Och jag hann bli riktigt sugen förra helgen då jag faktiskt inte tog ett enda löpsteg, utan istället gick två långa, supersköna powerwalks med människor som jag tycker väldigt mycket om. Sådant är också viktigt. Väldigt viktigt.

Kan lugnt säga att huvudet ville mer än benen när jag sprang igång i tisdags och igår. Jag är nämligen rätt dålig på att få till kvalitetspass, som intervaller, jag pallrar hellre på långt och länge. Det är en liten fälla. Som att gräva sin egen långsamhetsgrop. För när man ska upp ur den är det jobbigt överallt. Bara att spotta i nävarna och göra det. På med skorna och ut.

Är nu anmäld till två lopp. Det ena i maj på 14 km och det andra i juni på 5 km. Femman kommer jag göra tillsammans med fem andra tjejer inkl. efterföljande picnic. Mums på det! Löpglädje och vänskap i samma paket. Lite längre fram ligger ju mitt fjällmaraton, eller halvmaraton, men det är ändå ofta med mej i tankarna. Kommer behöva få till ordenliga backpass i vår och sommar, springa på många stigar och jobba med specifik löpstyrka för att överleva någotsånär. Tiden är inte det väsentliga, men jag vill inte heller att det ska vara rena pesten att ta sig genom loppet. Vill faktiskt kunna njuta samtidigt och jag är så dum så jag tror att det är möjligt!

Njöt gjorde jag imorse också. Inget spring, utan en meditativ promenad i skogen. Enda stunden idag (och på väldigt länge), som solen tittade fram. Prioritera de långsamma stegen och ta sig tid att bara stå lutad mot en trädstam och blunda. Det behöver inte, och är inte, de höga hastigheterna som ger utdelning. Inte ens för mej, som ibland kan uppfattas som överenergisk och kanske tom. stressig. Tänker ofta i mitt stilla sinne när jag ligger i soffan med fötterna i högläge, står lutad mot ett träd, hasar runt och gör ingenting, att nu borde alla se mej. Alla som tror att jag ligger i som en iller. Jämt.
För det gör jag sannerligen inte.

Bild

Bild

BildMössan och trädet.

11 reaktioner på ”löpfilosofi och lite långsammare steg också.

  1. Fantastiskt med sol! Nu äntligen känns det som det börjar bli vår!!!

  2. Trodde nästan du slutat att promenera :-) Översta skogsbilden är ju otrolig, vilken härlig vårkänsla!

    • Nästan nog! Jag gör det helst inte, det är ju så tråååkigt ;) Men som vilodagsmotion&syreboost så är det helt okej och i trevligt sällskap, som sagt.

  3. Oh där hade vi mer trailporr!! :-D
    Nice!

  4. Dendär första bilden blir man så glad av. Ska själv ut med ett gäng kompisar på Kortjärvi naturstig i morgon, Can’t wait!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s