mer av mej.

Bild

Skidskytte på tv:n, kaffet har svalnat i muggen och jag är sjukt trött i benen. Hade ställt in mej på ett styrkelyftpass på gymmet, men med en strålande sol och takdropp ute, ja, då stannar inte jag inne mera än jag måste. Fast jag var seg, så seg. Frukost i slowmotion och en evighetsprocess att få på mej löpkläderna. Så. Typiskt. Lördagmorgon. När man slappnat av och vet att två lediga dagar ligger framför.

Har känt under mina senaste löprundor att något är förändrat. I min kropp och i mitt löpsteg. Det är tyngre. Bokstavligen.

Jag har läst en del om upplägg inför maraton och hur viktigt några kilogram hit eller dit kan inverka på sluttiden. Hur det inte är ovanligt att man drar på värsta dieten innan ett viktigt lopp, bara för att inte behöva springa med en för tung kropp. Nu ligger jag varken i maratonträning eller har särskilt bra koll på mina kilogram, men nu är det uppenbart. Jag har gått upp i vinter. I muskelvikt. Och det är så jee jee wow wow så ni vet inte! I mer eller mindre hela mitt liv har jag dragits med viktnedgång, särskilt när jag inte mått sådär jättebra och under perioder då jag sysslat mer med konditionsträning på olika sätt. Inte sällan har jag fått kommentarer som; du går ju snart av på mitten. Inte roligt. Alls.

Så nu är jag faktiskt glad, på ett lite vrickat sätt, att jag får kämpa lite med löpningen. Att det är tungt.

Mitt mål är ju varken att bli jättesnabb i löpskorna eller superfit. Nej, jag vill vara allround och träna för livet. Så därför låter jag det inte störa mej (alltför mycket) att det faktiskt inte går särskilt snabbt nu. Det är en balansgång att springa såpass mycket som jag faktiskt gör och dito med styrkelyftningen. Att inte heller sätta för mycket vikt vid att jag inte längre är världens smidigaste, eftersom både styrkan och löpningen gör mej rätt styv. Fast på ett bra sätt. Jag är hellre stark och lite stel, än överrörlig och svag.

En kropp i förändring alltså. Så mycket nytt att inse och lära sig. Komma underfund med och se på med nya ögon. Här sitter jag och är mer Nina är jag någonsin tidigare varit och jag kunde inte vara stoltare. Jag ställer mej framför spegeln och visar segertecknet åt mej själv – för dendär tjejen som för två sedan hade dåliga blodvärden och var trött 24/7, hon finns inte längre, inte hennes tvivel heller. Jee jee wow wow.

7 reaktioner på ”mer av mej.

  1. Ja, superklurigt det där med att både springa mycket och öka i muskelvikt! Gillar att du tar upp det, hör gärna mer!

  2. Mera Nina är endast och bara en bra sak *hjärta*

  3. Träna för livet! Vilket bra motto! Kram

  4. Så otroligt skönt att läsa. Du är min löpar-styrketräningsidol!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s