från sham(i)e till selfie.

Bild

Jag har varit osäkerheten själv. Haft komplex för mina händer, mina sneda tänder, min dåliga hy, mina breda axlar och grova vader. Bland annat. Jag har gömt mej i bylsiga kläder, bakom pelare, under mitt hår och under täcket. Jag har dragits med självkänsla lika med noll. Skämts för mej själv.

Så mycket tid jag satt på att vilja förändra något, som inte går att förändra. Satt energi på att fundera vad andra tycker och tänker, när andra säkerligen varken tyckt eller tänkt särskilt mycket på mej. Allra minst hur jag ser ut, eller inte. Så mycket onödiga tankar.

Fast jag hade ju inte suttit här idag, i min trygghet, om jag inte gått igenom alla dedär faserna. Allt ältande och alla processer. Det enda jag önskar är att jag hade haft ens en gnutta med mej, när jag växte upp, av det jag besitter idag. En väldigt villkorslös acceptans, som gör det så lätt att vara fine med hela mej.

Jag har inte heller alltid behandlat min kropp, som det tempel den är. Jag tror det blir så när man inte hittat självkärleken.

Det går inte att säga när det vände, men när jag ser fotot på mej i rosa tröja och med bortvänt ansikte taget för ganska exakt tio år sedan, så kan jag lugnt säga att sedan dess har mycket hänt. Visst, ju fler ljus som läggs på tårtan, ju mognare blir man ju. Ändå tror jag inte att det riktigt är så enkelt. För hade jag inte tagit itu med mej själv, hade jag garanterat fortsatt vända ner blicken och vägra ställa upp på kort.

Så när jag då klickar genom foton från de senaste tio åren så märker jag att jag vågar ta mer och mer plats. Jag vågar titta in i kameran och jag rätar upp mej för varje år som går. Det är som en metamorfos.

Inga mer komplex. Inget mer förlåt att jag finns.
Gick det, så skulle jag unna alla samma metamorfos. Från sham(i)e till selfie.

Hårt jobb är det. Självkänsla är färskvara. Självkärlek är färskvara. Varje morgon gör jag ett val, gillar jag det som jag ser i spegeln eller väljer jag att trilla tillbaka i bittergropen. Väljer jag att stå stolt med min kvissla på hakan, eller går jag med nerböjt huvud hela dagen. Väljer jag att sträcka på mej och vara precis så bred om axlarna som jag är, eller sjunker jag ihop och ser ut som sju svåra år.

Faktum är att det finns inget alternativ idag. Framåt, med stolthet och hjärtepower är det enda. Alltid. Jag duger exakt som jag är och lite till. Du med!

Bild

 

Annonser

22 reaktioner på ”från sham(i)e till selfie.

  1. Hurra! Så befriande och vilken resa! Tänk om man kunde ha känt så under uppväxten och många vuxenår, så mycket tid och ångest man kunde sparat och lagt energin på annat. I mitt jobb som högstadielärare möter jag ett fåtal tonåringar som har det dör med sig naturligt, men de flesta är rätt oroliga och ängsliga, och är det något vi kan ge till nösta generation så är det just det du skriver om.
    Tack för ett underbart inlägg och stor kram!

    • Jag tänker också på min tonårsdotter och känner igen mycket ”tjafs” som jag själv ödslade tid på i den ålder. Alldeles i onödan. Men det hör ju, i viss grad, till. Hoppas bara att min nuvarande trygghet i mej själv smittar av sig i grunden ändå – ”barn gör ju som man gör, inte som man säger” ;)
      Kram och tack ♥♥

  2. Underbar läsning!
    Jag tycker du är superfin!!! (Sen är det inte alltid man ser det själv, jag vet hur det känns. Var oerhört (!) blyg som tonåring).

    Skönt när vi mognar och börjar inse att vi är fina precis som vi är.
    Kramar! :-)

    • Oojaa, blyg var mitt mellannamn som yngre. Sen gömde jag det bakom överspelad självsäkerhet. Där och då hade någon (Mia Törnblom?) gärna fått hålla en lektion i självkänsla åt mej!
      KRAM

  3. Jag som så väl kommer ihåg första gången jag såg dig (undrar exakt när det var, kanske 7 år sedan?) och tänkte att du såg ut som en lotusblomma. Alldeles vacker och självklar bakom disken med böcker. Brännande detta med utseende, hur vi dömer oss själva så dömer vi även andra. Och tvärtom. Har själv varit väldigt osäker, är förstås ännu men inte på samma sätt. Det är som det är. Helt ok med andra ord.

    • Åååå, Å! Jag minns när du berättade detta första gången åt mej och jag ba’ vah’!!??! Jag minns också att genast jag såg dej att du var en självklarhet i mitt liv, ävenom det dröjde ett tag innan vi connectade på riktigt. Tack kära för dina ord! Kram och massor av löööööv!

  4. Det var verkligen fint skrivet! Minns hur vi satt o knara vid kaffebordet förr om alla möjliga och löjliga saker. Du kravla dig upp, jag hänger där än…

    • Det gör du inte alls, Ika!!
      Jag minns dendär tiden som värsta gnällåren i mitt liv och skulle inte i misstag tänka att du skulle vara kvar där. Hell no :D
      Kram och power till dej ♥

  5. Fantastiskt inlägg! Igenkänningsfaktor hög. Jag ställde aldrig upp på kort förut. Aldrig, aldrig. Jag visste ju att jag skulle bli ful. För det var så jag såg mig själv. Allra mest var jag rädd för att se tjock ut på bilden. Det är hemskt när man ser tillbaka, men som du skriver är det också viktigt att se framstegen och jag skulle inte befinna mig där jag är idag utan hårt arbete. ”Självkänsla är färskvara. Självkärlek är färskvara.” Det stämmer så bra!

    • Fotografering har varit nåt av det värsta jag vetat! Har liksom inte tyckt att det varit jag på bilderna – idag tänker jag lite metaforiskt att det inte var jag heller, det var Hon med dålig självkänsla, femtiofem komplex och levde på ilska!

      TACK OCH LOV att vi vet bättre idag!
      Kram Cilla!

  6. Hahaha…stor igenkännings feeling här…fast jag så klart fortfarande har lite svårt för det där med bilder på mig själv.
    Kram

  7. Käraste vännen. Sitter och snörvlar lite efter att ha läst det här, helt emotionel liksom. Jag är så stolt över dig och din resa! Tänk att du har haft såna komplex, varit så skygg och redo för försvar. Och jag fattar ingenting, jag alltid sett upp till dig! Du har alltid funnits där, morgnar och kvällar, vintrar och somrar. Du är underbar!
    Kram på det <3

    • Nu får du mej att snörvla till också, finaste vännen!
      Ja tänk, du har funnits där (stackare) på sidan om i alla mina svängningar, virvelvindar, storgråt och depressioner ♥♥
      Glad i hjärtat om jag på något sätt finns där för dej också, både när det kniper och när det regnar rosenblad.
      Bamsekram!

  8. Visst är det så. Och huuuh vad jag känner igen mig i det du skriver. Nåt otroligt mycket. Så länge man dömt ut sig själv. Det är så skönt när det vänder. När man är sams med att vara sig själv, och ingen annan.
    You go girl! ;-)
    Stor varm kram! <3

  9. Hej Nina och tack!! Just i detta nu rinner mina tårar, jag är mitt i min yogautbildning till KY lärare och allt det där självhatet, alla komplex kommer upp till ytan, har varit tufft att se och jag är mitt uppe i allt detta bubblande känslosvall! Jag är trött på all den tid som läggs på självförakt i spegeln på morgonen…det är dags att låta dessa känslor och tankar komma upp och släppas fria! Jag duger som jag är utan att ha fixat bryna, vaxat benen och trots att jag får en finne lite då och då!!jag känner så igen mig i ditt inlägg, att bara vilja gömma mig o inte synas, inte ta plats men inne i mig finns längtan om att våga ta plats:)Tack för din ärlighet och din fina energi!Jag önskar dig en skön helg, min spenderas på yogamattan hela helgen på yogautbildningen!!underbart och välbehövligt för en småbarnsmamma som mig;)

    • Fina du!
      Jag blir så himla glad när du skriver att du är mitt uppe i din yogalärarutbildning, för då vet jag att du kommer bli fine med dej själv alltigenom! När jag gick min utbildning var det liksom pricken över i:et så den allra sista osäkerheten kunde åka ut med besked!
      Du är världens bäst på att vara du, Jenny, keep up ♥♥
      Varm kram!

  10. Ping: yoga ♥ löpning | dinosaurielår och gympepp!

  11. Ping: bild & co. | yoga ♥ löpning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s