lite av allt.

WP_20140406.jpg

Idag är en såndär dag då jag inte vet vad jag ska skriva. Finns liksom ingen röd tråd genom min helg, det är lite av allt. I en salig röra.

Fredagkväll och femte Röhnish Running School-passet. Lång intervall i för mej på-gränsen-tempo, men jag överlevde och kände att det var inte så nära döden ändå. Sprang med dendär sjuhelsikes träningsvärken i låren, men gav mej sjutton på att inte låta det störa mej. Att de knappast skulle vara att leka med på lördag vände jag dövörat till.

Lördagmorgon och det var nödvändigt med en sväng in till stan. Att det alltid ska kännas som om hela garderoben är noppig, mörkgrön och väldigt urtvättad varje vår! Själaglad att uppdateringen var hastigt överstökad, om än med darr på ribban så slapp jag och dottern reta gallfeber på varandra.

Som sagt. Låren var inte alls på lekhumör igår, men att stanna inne medan solen vrålar därute finns inte på kartan. En stycken gammal hund (vi hade ungefär likvärdigt gaggiga ben igår) fick följa med på myspromenad (inkl. väninna, som sådär trevligt hakade på halvvägs). Hemma igen århundradets längsta styrkepass för armar, rygg och core. Började när eftermiddagsfilmen varvade igång på tv:n och slutade när eftertexten rullade. Djupa andetag, många repetitioner intill utmattning och skön kontakt med minimusklerna där allra längst inne i kistan.

Söndag och mässbesök för att se Maria Montazami. Ja faktiskt. Hon har varit i stan över helgen. Vi må bo halvvägs ute i ödemarken, men här finns väldigt drivkraftiga människor, som ser till att få hit intressanta personer – mycket tack vare influenserna från Sverige. Helt roligt att se Maria, som var precis så lång som jag hade föreställt mej och precis så… Mariahjärtlig som hon är på tv. Jag är inte den, som låtsas att det inte skulle vara spännande att träffa på kända peeps. Inte så att jag måste posera på foto tillsammans, men en skymt är alltid skoj och sämre kan man syssla med en söndag.

Trodde faktiskt inte att jag skulle få till löpprogrammets sjätte pass, som skulle springas idag – 11 km i 6-6:30-tempo. Men benen kändes faktiskt ok och jag kan inte annat än tacka kroppen för att den återhämtar sig superfint, ett betyg på att allt är som det ska vara. Hursomhelst kändes det som en bonus att komma iväg överhuvudtaget och att dessutom inse att kroppen inte alls har lust att springa i utsatt tempo, utan den drog hela tiden iväg. Dumt att bromsa, så jag struntade i klockan efter 4 km och följde flowet bara. Landade på ett medel på 5:45 min/km och gläds massor åt att det faktiskt inte vara jobbigt någonstans. Hur festligt är det inte att känna efter ett pass att shit, jag sprang knappt, det kändes som att jag bara joggade lugnt – hur mycket power finns det månne som inte kommit ut ännu. Så spännande att följa med springet lite noggrannare nu och inte minst spännande att se var det landar till slut. Mål och delmål var det ju.

Och ja. Supergoda cake pops följde med hem från mässan. Om de var goda? Om!

4 reaktioner på ”lite av allt.

  1. Låter som en bra helg! :-)
    Håller med. Jag blev lite ”nojig” när jag såg ”Hero” på gymmet här i stan. Mina arbetskollegor bara skrattade åt mig och förstod inte alls vad ”all the fuzz was about”….. ;-))

    Kram M

    • Jag hade nog dött om han, eller nån annan Gladiator för den delen, snubblade in på gymmet :D Min arbetskollegor hade inte hört om annat på sisådär fyra månader!!
      Kramis!

  2. Sånt är ju livet-lite av varje! Och det är ju också kul att läsa om! Du är så cool och målmedveten med din träning och det är så häftigt!

    Och apropå ”Hero” här ovan höll jag på att dö i våras när jag var med min klass på en tävling. Hero var där och gick runt bland tonåringarna och när det var dags för lunch frågade han om han fick äta med vår klass, och så klart hamnade jag bredvid honom. Jag kunde inte riktigt få ner någon mat, var så starstruck :-)

    • Cool och målmedveten, åh, pratar du om mej :D ♥

      Men är det inte härligt att vara starstrucked ibland, det är bara roligt! Det handlar ju inte om att man tror det är någon übermänniska, utan bara ren och skär glädje över att se någon som (oftast) har det lilla extra (och i fråga om Hero – mycket extra, haha)!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s