@näsdukens högkvarter.

20140411-154045.jpg

Jag fick ge mej. Raspig hals blev förkylning. Lika bra att få det överstökat nu, vårsnorandet, det är liksom mer regel än undantag och ett tydligt vårtecken. Fast visst stör det ju. Att inte vilan i veckan bar den frukt jag ville, men det är bara att snällt fortsätta gå på lågvarv. Det är ju inte så att världen går under fast jag inte kan springa, lyfta skivstång, känna barrdoft i näsan, träna chins, svettas intervaller, göra armhävningar….

Vad är väl en bal på slottet.

Nej, det är bara att snyta ut eländet och göra det som kan göras på yogamattan, för den rullar jag inte ihop i första taget. Särskilt inte nu när det även blivit vår i yogan. Skrev ju för ett tag sedan om vinterns inåtgående rörelse, som nångång där i mars vände mer utåt igen. Gick från stillsammaste meditationen till mer grodor och eldandning. Just nu en skön förening av mycket rörelse, men också djup närvaro och meditation.

Dessa perioder av flow, när yogan så tydligt knyter ihop allt. Finns där som stöttepelaren och andrummet. Ja, då är inte jag den som slänger in handduken bara för att det bultar i pannan och snorpapperhögen växer bredvid mej. No shit. Det är precis nu all extra kraft behövs, ända tills de kroppsliga krafterna är fit for fight igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s